rhodesianridgeback

Nu ska jag äntligen försöka sammanfatta mitt långa uppehåll på bloggen. Det har varit tunga månader. Min bror gick hastigt bort i november, och det slog ner som en bomb iform av ett telefonsamtal en söndagkväll. Jag har levt som i en bubbla och har väl inte riktigt förstått allt som hänt än, men tankarna kommer på natten och då blir det riktigt jobbigt.  Men jag har så smått börjat förbereda att träna med Donna, varit på ett par träningstillfällen och socialtränat mig själv, för Donna är redan laddad. 

Donna skadade ju sig tidigare efter en snabbt påkommen harjakt där vi fick åka in och sy ena frambenet och två trampdynor. Så det blev tratt i flera veckor. Tramdynorna har tagit lång tid på sig att läka men nu är hon skadefri igen,

Hekaya har tagit bort tre stora sk fettknutor som vi ville kolla upp så att det inte var någon tumör. Sedan har hon haft ett stort sår på ena baktassen som aldrig vill läka, först trodde veterinären att det var en tumör men som tur var hade han fel, det var ett slickeksem. Hon fick smärtstillande som slog ut magen så mycket att i en vecka fick jag springa och släppa ut henne varje timme dygnet runt och det bara rann ur henne, jag sov som en brandman färdig att hoppa i kläder och skor. Och Hekaya fick lite väl smal midja, stackaren, som inte har så mycket underhudsfett sedan tidigare.

Hekayas första fyra år hade hon väldiga hudproblem som vi först trodde var foder relaterat. Men efter att ha gjort egen mat till henne under ett år och hon inte blev bättre så gjordes en hudbiopsi som skickades till England. Svaret var att hon hade furunkulos som ger blåsor mellan tramdynorna och inflammationer i hårsäckarna. Det är det som har blommat upp igen, eftersom det ligger latent och kommer oftast tillbaka när dom blir äldre. Dessutom har hon ganska troligt ledvärk så nu ska hon äta antiinflammatorisk smärtstillande ( en annan sort)i två veckor och sedan utvärderas. Så på med tratt på henne också.

Såret på baktassen kommer att ta tid för så fort det har blivit en skorpa så lyckas hon med det otroliga, trots tratt, att slicka upp det igen. Och Donna har tratt för att inte "hjälpa" Hekaya med såret. Sedan så löper båda två nu så det är ett evigt tratt på...tratt av...byxa på...byxa av....bandage och sko på ......och av...m.m.. hur många gånger som helst så lite less är vi.

Men i övrigt mår dom bra, Donna är väl lite understimulerad, men jag försöker ta tag idet lite grann i taget.

Jag saknar alla hundvänner och träningar och hoppas att snart vara tillbaka igen och att allt ska bli som vanligt.

Sedan var det ju en annan sak, jag vann en tävling där priset var en porträttfotografering....hur tänkte jag när jag anmälde mig till den??....Sveriges mest fotoskygga person som verkligen hatar att bli fotograferad  jag tror att jag var tillfälligt sinnesförvirrad....jag har ivf ringt till den stackars fotografen och försökt varna henne för vem pristagaren är, sedan frågade jag om hon hade en bra sminkös... och då menar jag en j-ligt bra sminkös........men så kom jag på....det finns ju photoshop och i värsta fall en delete- knapp   

Lite bilder på de två rastlösa när ivf en släpper loss i skogen

Hekaya innan hennes veterinärbesök...

Hekaya 

Donna snömonstret... 

Kärlek  ...eller??

Världens finaste Hekaya fyller 9 år idag   tänk vad tiden går fort. Hekaya är en mycket speciell tant som älskar att mysa, gillar soffhäng, älskar att äta "natt" glass med husse, tycker om lugna skogspromenader ( och ett och annat bus tillsammans med Donna förståss), allt som går att äta ( ibland även det som inte går att äta, som jäst slaktavfall,m.m.), sök, spår, godis, människor (helst deras fickor), vakta tuggbenet från Donna utan att tugga på det, pussas och sitt backontrack.  

Hon ogillar; koppelpromenader (helt onödiga tycker hon), begränsning av mat (varför det??), dörr till skafferiet (är väl onödigt) , kloklippning (fy tusan), matte som ALLTID vill kramas ( alltså lite jobbigt), klickern (ge mig bara godiset så gör jag vad du vill, sluuuta klicka!)

Vi skickar en hälsning och tanke till änglatanten Hidaya som var Hekayas allra bästa vän och syster, och som borde fått vara med idag, vi saknar henne så otroligt mycket  . Tänker även extra mycket på Malin och Niklas just idag  

Några blandade bilder på födelsedagsvovven:

Lite grå om nosen men det är ju bara vackert..

Vatten skall drickas INTE badas i....

Tycker fortfarande om att springa i sandtagen... 

Älskar skogen... 

Är den som bestämmer och fostrar...

Pålitlig vakthund....hmm...så ingen kommer in och snor säcken...

Den pålitliga vakthunden vaktar även grillen.....med en viss övervakning av husse...förstår inte varför??

Sova...inte svårt alls....

Dom älskar allt varandra sötnäsorna... 

Vackra Hekaya vill vi ha kvar flera år till.... 

Idag var det sök som skulle tränas, men eftersom vi var för få (två tappra) så blev det lite annan träning.

Jag tränade inkallning med Donna. Meningen är att hon ska ta närmaste väg genom skogen till mig (på mittstigen) alltså inte springa rakt ut på stigen för att följa den till mig. Men hon har svårt för att gena om det blir lite snårigare terräng. Så det får vi träna mer på.

Sedan körde vi lite budföring, på öppen plan än så länge, det funkar bra. Sist tränade vi lite lydnad: läggande under gång vilket hon kan ganska bra behöver bara få upp farten i läggandet. Inkallningen är trög,  i budföring är hon snabb men i inkallning är hon låååångsam.

Hekaya fick även hon prova budföring och hon har fart gillar att springa ( eller gör allt) för att få en belöning.

Apportera älskar hon och inkallningen är hon riktigt snabb i, mattes sötnäsa.

Sist gick hon ett personspår med fem apporter, det var klockrent nästan hela vägen förutom att smarta matte hade satt en snitsel en bit bakom slutet på spåret, och som vanligt fick Hekaya syn på den och missade därav slutapporten. Klantiga matte.    

Det blev ivf 4 timmar i skogen med bästa Sofie och Dorina, tack för sällskapet det blev en kanondag  

Båda mina änglar slängde sig i varsin soffa när vi kom hem och sov t.o.m över maten ett par timmar  

Min fotograf jobbade idag så det blev inga bilder, lägger in ngr från tidigare i veckan.

Vackraste Hekaya

Tant Hekaya i sandtaget...still going strong....(när hon känner för det) 

Undrar just om Donna sträcker ut ordentligt när hon springer          

Två superfina tjejer..

..hmm...måste ibland påminna en viss snorunge vem som bestämmer......   

Idag har vi varit en sväng i skogen med Helena och vackra Inra samt matte Helen och snyggingen Buster, även han en Norridge som Hekaya och det märks.    

Det blev ett heltokigt race och det var bara att hålla sig undan när flocken passerade benen. Inra fick sig av Donna som försökte "bossa" över henne men det fick hon igen senare när Inra blev lite less.

Hekaya och Buster var också med i deras "diskussion" men orkade inte bry sig så länge.

Sedan försökte vi arrangera ett gruppfoto med gänget det blev ett virrvarr innan alla satt still.

När fotot var taget så rusade nästan alla hundar därifrån men inte Hekaya, hon satt kvar och väntade på lite mer godis (hon är som Ferdinand under korkeken ibland)

Det märktes att Inra och Donna inte träffats på länge för det var lite sura miner ibland men i slutet på promenaden så funkade det ganska bra.

Det blev några bilder som vanligt  

Från vänster till höger: Donna, Hekaya, Buster, Donnas mamma Inra 

På den här bilden ser det ut som att Buster är ute med sina "små"valpar....men så är han ju en Norridge   

 Hekaya, Inra, Donna och Buster 

Donna låg i täten för det mesta...hmm...konstigt   

Försöker dela godiset i mindre bitar för lite nosarbete....vilket hundarna tycker är ett onödigt jobb....      

Donna retar Inra så mycket hon bara kan......    Tack för besöket Helena det var efterlängtat och Helen alltid kul att träffas men för sällan bara, hör av dig, jag hänger gärna med på lite stadspromenader med hundarna    

Idag tog vi kurs mot Älvsbyn för ett varv på rundbanan. Malin kom också med hela familjen väl inpackad i bilen..två hundar, fyra människor och en barnvagn i den numera lilla volvon  

Fick äntligen träffa lilla Elsa, söt som en karamell låg hon där i vagnen helt obrydd i vad som hände runtomkring. Sova och äta det är livet det  och  My är nog den bästa storasyster som finns...vilken tur Elsa har.

Donna var först ut på banan och hon stack iväg efter motorharen och körde hela varvet runt....duktiga tjejen. Men lite trött blev hon allt sötnosen 

Sedan var det Bibis tur...hon började ladda för rundan tidigt så hon var så uppe i varv innan Malin skulle släppa henne, att det knappt gick att hålla kvar henne tills haren kört förbi  Men sedan var det bara fullt ös från början till slut...duktiga Bibi.

Hekaya förvånade mig mest för när jag tog ut henne ur bilen var hon  raka motsvarigheten till Bibi, helt urladdad.  Gäspande sprang hon brevid mig för att värma upp men ju mer vi sprang desto piggare blev tanten och började smått komma ihåg haren när hon hörde ljudet av motorn.

Pigga öron och lång hals var det när vi gick in på banan och hon stirrade efter motorharen när den var på väg. Sedan bar det iväg hon var riktigt duktig och tog hela varvet  Det var första gången, innan har hon stannat vid första kurvan för att sedan vända och hälsa på publiken.  Hon tänkte nog att idag när det var det tomt på publik så hon kunde lika gärna ta hela varvet 

Tack Malin med familj för en trevlig dag, vilket det alltid blir med er, det gör vi igen tycker jag.

Donna drar iväg...

Bibis tur... 

Och sist så är det Hekayas tur hon tyckte det var riktigt kul idag.... 

När haren sedan stannade så var hon inte särskilt brydd i själva "haren" ...men däremot i motorn vilken hon vaktade noga                  

Har inte riktigt haft tid att skriva inlägg i bloggen på länge men nu bänkar jag mig vid datorn.

Jag och Donna går en kurs i personsök/budföring. Det är fyra hundar, tre är från Luleå och Älvsbyn, som träffas en gång i veckan. Jag har aldrig provat på sök tidigare men det är himla kul för både hund och förare, synd bara att det är mycket väntande bland mygg å knott.

Donna har ju dessutom löpt under kursens gång men vår snälla kursledare gjorde ett uppehåll så att hon skulle hinna ur höglöpet. Hon är enda tiken på kursen, så tack för det;-) Så nu kör vi vidare och Donna tycker det är spännande när hon blir ivägskickad för att "hitta" sökobjektet, den stackaren får pussar i mängder antingen dom vill eller inte.

Budföring funkar ganska bra, har inte hunnit träna det så många gånger men måste träna det på fler och för henne okända personer.

Sedan har vi precis avslutat en förberedande grundkurs i tävlingslydnad och det har varit nyttigt för jag har lärt mig massor av enkla knep så att det ska flyta på bättre mellan mig och Donna i träningen.

Så i höst blir det fortsättningskursen tävlingslydnad 1 där vi sätter ihop alla moment och nöter in dom ska bli riktigt kul.

Det bästa med kursen förutom att vi har en himla duktig instruktör är att hon tar endast emot max 6 hundar så vi hinner träna mycket varje kurstillfälle.

Lite bus bilder:

Vi har även gått ett öppenklass viltspår men tyvärr var Donna inte på älgspårshumör utan det blev mest typ nosa-på-så-mycket-yta-som-du-kan spår, vilket slutade som inte godkänt...hahahaha..vi gör ett nytt försök till hösten igen.

Sedan har min dotter Linda med familj från stockholm varit här under midsommar.  Det är så underbart härligt att få träffas för det blir ju inte så ofta utan det blir ju mest via telefon. Men vårt lilla barnbarn Elvira är så otroligt söt man kan bara inte låta bli att pussa henne ( hon var ju lite reserverad eftersom vi inte träffas så ofta men en och annan puss snodde jag allt)

Och nu på fredag kommer min son Christoffer och Mikaela från Enköping hit och det längtar jag sååå mycket efter.. för som sagt avstånd är tråkiga...

Linda och Elvira på retrocaféet i Boden

Elvira   

Så har det varit de senaste dagarna...hundarna har legat platta på golvet under takfläkten.

Men några skogsvändor har det blivit med vatten som huvudmål att plaska i.

Donna älskar vattenplask....svalt och skönt....

....å ganska lerigt men vad gör det........ 

..det är så himla kul... 

Hekaya däremot hon lider hellre i värmen bara hon får gå på "torra" och "rena" platser...ev svalka tassarna...     

I torsdag var det första gången på sökträningen, fem hundar sammanlagt. Vi hade lite teori och sedan kollade vi om och hur hundarna tog kontakt med okända personer.

Donna hälsade på alla med svansvift, utom den enda killen som var med, hon gick fram och nosade efter godis och så fort hon hade fått det så backade hon direkt. Så gjorde hon några gånger och om han rörde sig för häftigt så studsade hon bakåt. Men när vi skulle avbryta och ta nästa hund då  gick hon fram till honom för att kolla efter godis igen, bara han och ingen annan gick hon till  

Eftersom ingen av hundarna i gruppen var bra på att ta och hålla apporten så fick vi träna det. Donna tar den men släpper direkt, jag har provat lite olika sätt att ge henne den men det slutar alltid med att hon släpper den direkt. Men får hon ta upp den själv från backen då håller hon kvar tills jag klickar eller säger loss. Så jag får försöka med något annat. Har ni någora bra tips så tar jag gladeligen emot dom  

Så till dagens övningar på kanisbanan i Älvsbyn. Vi var väl sådär 12-13 hundekipage som kom dit för att testa hundkapp.

Hekaya startade som andra hund och hon var vansinnigt laddad (ni som känner henne vet att ladda det gör man bara när man ska inta soffläge, ungefär) Jag orkade knappt hålla henne innan släpharen startade, hon gjorde som förra året kutade en bit sedan fick hon syn på publiken och maskinskötaren och dom måste man ju hälsa på Så vi startade om men först så sa en karl att alla skulle gå upp en bit från banan eftersom hon blev störd av alla vid staketet. 

Så när vi startade andra gången så var hon jätte taggad igen och då drog hon iväg hela vägen efter haren och sedan sprang hon lyckligt längst staketet en uppvisningrunda så att alla kunde beundra hennes bedrift på banan. Hon är helt underbar den hunden och matte fick sig ett gott skratt, ibland kan man inte tro att hon ska fylla nio  

Donna startade bland de sista hundarna och hon visade inget intresse för haren låtsades inte se den ens. Men när den väl startade så såg man bara ett dammoln så försvann hon i fjärran...en nöjd Donna kom och mötte matte på vägen tillbaka.

Sedan var det dags för motorharen, Donna gillade inte den förra året eftersom den brummade och lät illa.

Men idag så struntade hon i oljudet, hon drog iväg lika snabbt som tidigare och dessutom HELA varvet runt  Så duktig var hon sötnosen.

Hekaya var jätteivrig när motorharen startade och drog iväg i full fart MEN bara till första kurvan där stannade hon och gick tillbaka för att som vanligt visa upp sig och tacka publiken.

Så tack alla ni som jobbat och fixat allt för oss idag ni är guld värd och vi kommer gärna tillbaka och tränar fler gånger. Ni är bara bäst  

Lite bilder blev det allt.

Vi lägger in fler bilder under "bildarkiv" allt eftersom den kritiska fotografen har granskat dom  

Hekaya i startposition...

och iväg...

Donnas tur efter släpharen...

och här efter motorharen..