Idag har vi varit på skogspromenad med Donnas kullsyster Nala och deras mamma Inra. Det var jättekul vi har inte träffat Nala sedan valpträffen förra hösten. Helena och Eva var naturligtvis också med och det var lika kul att träffa er, det var ju ett tag sedan  

Vi promenerade..inte alla kanske....men de tvåbenta och Hekaya..de övriga tre drog fram som en tornado i skogen. Nala och Donna trivdes jättebra tillsammans och Inra hängde med på ett hörn. Hekaya gick i koppel eftersom Inra löper och var därmed högintressant för tant Hekaya.

Vi var väl ute en dryg timme och hundarna höll igång hela tiden, vi tog en fika paus och sedan när vi skulle bryta upp då var Nala tvungen att morra till åt vårt lilla yrväder som inte riktigt förstår det där med att bli trött....vadå trött??

Nala är ganska lik Donna i ansiktet men ...hör och häpna...hennes huvud/ansikte är lite mindre än Donnas?? Men dom har lika roliga öron som dom kan manövrera lite hur som helst med, sedan är Donna kanske lite längre i kroppen men man ser att det är nästan samma skrot och korn i busigheten och att tugga på mattes saker. Jag skriver nästan för jag tror att Donna fortfarande leder ligan i fart och förstörelse .

Men det har varit en himla kul dag och hoppas att du Eva och Nala kommer till Älvsbyn den 5/9 och testar rundbanan, jag tror att hon skulle gilla det. Vi måste träffas oftare än en gång varje år vi bor ju ganska nära varandra, så hör av er när ni vill vi hänger med på det mesta. Du får hålla koll på forumet där kan du läsa vilka aktiviteter som finns eller planeras för våra vovvar.

Och så det viktigaste idag: mamma Inra fyller 5 år GRATTIS!!! Vi hurrar/ylar för dig här i Boden hoppas att det hörs ända till Gammelstad, nospussar i massor. Och tack för besöket Helena det blir kanske inte så ofta men är alltid lika trevligt när vi träffas.

Nala (Lion Queen Vera Wang Af Atle)

Donna

Donna och Nala med Inra i bakgrunden (är det någon som inte kan gissa vem som är Donna på bilden även kallad pirayan  

 Hmmm..gruppbild...alltså vart ska vi titta egentligen...vadå långt ifrån varandra...nää jag vill inte sitta brevid henne ..å jag vill inte....  Hekaya tänker "hur svårt kan det va"  

..Nala gav upp...jag lägger mig å vilar tills ni har bestämt er...

Vackra mamma Inra

bus...bus å bus...

Donna och Nala

Hekaya och Inra

Nala ligger å försöker vila liiite....  

Hela gänget...

Finns det hjärterum så finns det....tre fick plats att dricka samtidigt...vem tror ni höll sig undan.....Hekaya..hon vill helst dricka själv... 

jag undrar vad som är såå intressant i gräset...ni kan gissa en gång...ledtråd "Hekaya är med"..

Dom är så mysiga alla fyra och kom så bra sams med varandra,det var bara när någon blev lite trött på "ni vet vem" som det hördes ett litet morr...   

Kramar till er och vi ses snart igen.        

Idag vaknade jag och hoppades att det inte skulle regna, det var utlovat regn på alla väderkanaler ,hela söndan. Gissa om jag blev glad när jag såg att solen "nästan" kunde ta sig igenom molnen.

Så snabbt bestämdes att vi chansar och åker ut i skogen börjar det regna så får det väl göra det. Terese & Jimmy med sina vovvar från Piteå beslutade att stanna hemma och det förstår jag, åka från Piteå till Boden och det kanske blir hällregn är ju inte så kul.

Men vi har haft en kanondag inget regn på de sex timmarna vi var ute och precis lagom temperatur för spårläggning och spårning.

Tessan och Spike, Malin och Hidaya (Bibi var med husse på "ren"jakt ) Helen och Buster var med idag.

Jag och Malin la spåren, sedan tränade vi lite platsliggning men blev avbrutna av att en bil dök upp från ingenstans och skulle passera precis där hundarna låg. Vi gjorde om momentet då kom det plötsligen svampplockare med korgar från alla håll..så det var till slut bara Hekaya som låg kvar (hennes paradgren skööönt att vila lite)tills matte gav det förlösande ordet och godiset.

Sedan tänkte vi ta en gruppbild av våra vovvar...efter många om och men så tyckte vi att vi fick till en riktigt bra fördelning, alla satt någorlunda snyggt...men helt plötsligt kom ett av fotoobjekten på att jag ska busa och flög upp och på den som var utsedd till busobjekt vilken i sin tur inte riktigt var med på "buset" så det blev ett litet tumult och gruffande men allt slutade ändå bra.

Sedan var det Donnas tur att gå sitt spår. Hon nosade i backen kanske tre meter, sedan sprang hon genom en buske som prasslade så hon skrämde upp sig själv och sprang upp på vägen igen, hon gjorde om samma sak flera gånger så jag bröt och hon fick vila en stund. Hon är verkligen inne i en spökålder nu lillgumman blir rädd för sig själv, hon är för söt.

Jag hämtade Hekaya så hon fick gå Donnas spår, och det gjorde hon hur lätt som helst och i ett acceptabelt tempo, en liten urspårning en gång men hittade klöven och var hellycklig.

Sedan var det Hidayas tur, duktiga Daya hittade rätt direkt och fick sin klöv. Malin släppte lös henne och med klöven i munnen drog hon iväg mellen buskarna och försvann. Vi ropade, visslade och lyssnade men allt var helt tyst. Det kändes som att det hade gått en evighet men till slut så kom Daya helt lungnt fram från skogen så matte kunde andas ut och gå tillbaka till bilarna.

Tur att det var Hidaya som drog det brukar inte vara så långvarigt när Norridgevovvar sticker det är föör jobbigt.  

Så var det Donnas tur att gå det spår som var tänkt till Hekaya och det gjorde hon jättebra. Som vanligt har hon ett lugnt nästan nonchalant sätt att spåra, man hinner tänka "jag undrar om hon har en aning om vart hon är på väg" och det visste hon idag för vi (de tvåbenta) hittade inte klöven, den var inte där vi trodde att den skulle vara. Men trots att vi gick fram och tillbaka kors å tvärs så lyckades till sist Donna leda in oss på rätt spår och hitta klöven, vilken lycka. Hon slängde med den hela vägen tillbaka till bilen.

Så var det Spikes tur att gå spåret, när vi skulle gå väg så gjorde Tessan det klassiska (som jag har gjort tre gånger) låste in bilnycklarna i bilen  Förlåt Tessan men jag kan inte hålla mig det var så kul och vi var så trött. Men hon ringde Jim så han kom och låste upp.

Spike gick sitt spår och jag tyckte att han var duktig, jag förstår att Tessan var trött i armarna för han är så himla stark, men trots det så skötte han sig ganska bra och även han hittade sin klöv.

Sedan var det bara att packa ihop alla saker och börja åka hem, då sa Malin att hennes bil lät så konstigt... hmm...kanske efter en viss terrängkörning (som jag inte vill gå in på här), så vi körde i kortege till Jim`s garage ( låter som ett Zappa album) så att han fick kolla vad det var som hade hänt. Han akutfixade det så att Malin kunde köra hem till Luleå utan problem,

Så tack mina underbara vänner som kommer med ut i skogen i praktiskt taget alla väder, vad skulle jag göra utan er...knyppla kanske eller sticka raggsockar eller varför inte gå på tupperware partyn...nää..tack vare er och våra älskade hundar så slipper jag  

Vi ses snart, jag har två snarkande hundar brevid mig i soffan  

Hekaya och Donna

Daya

Buster

Spike

Gänget (inte så stort men helhjärtat)... Tessan, Helen och Malin tar fikapaus

Näää... Tessan.. du kom inte alls med på bilden  

Spike med sin klöv...mums

Daya har hittat sin..

Donnas goklöv...

Tyvärr ingen bild på duktiga Hekaya men hon fick också sin klöv som hon bar ända till bilen. Inte så bra bilder ni kanske ser ungefär vad de föreställer (hundar å människor) men min privata fotograf "jobbar" i helgen...             

Idag kom Malin med finaste Daya och Bibi och vi var på en härlig skogspromenad. Det var soligt och fint å Donna var som ett yrväder.  Hon blir ju så himla glad att träffa Bibi, det går som en elektrisk stöt genom hela hennes kropp och ända ut i klorna, hon kan helt enkelt inte stå still, sötnosen  

Det låter som att Donna är en vilding, visserligen är hon det när hon är fri och får springa i skogen det är ju så skoj. Men hon är världens mysigaste och goaste när vi är hemma, hon är lugn och harmonisk och tycker om att mysa i soffan och sitta riktigt nära.

Hon är en riktig mattegris, blir lite sotis när Hekaya hinner före och sätta sig brevid mig i soffan. Ni som känner Hekaya vet att hon är inte mycket för att mysa med någon så ofta så det gäller att passa på när hon vill  . 

Så när vi kom hem efter skogspromenaden så fikade vi och alla fyra hundarna var med, det är otroligt att dom går så bra ihop, fyra tikar under samma tak och inget bråk, det är kärlek.

Några bilder från idag blev det för Roger var med (om det hängde på mig skulle det aldrig bli ngr bilder)

Tack för besöket Malin, ni är alltid efterlängtade hos oss.

Kibibi

Donna

Försök inte hinna före mig...Bibi å Donna

Kan man bli sötare..Dayagumman

Hemma igen...

Donna och Bibi tar en powernap....

Idag har vi varit i skogen tillsammans med Helen och Buster...gissa om Donna var glad, äntligen fick hon busa med ngn som var på samma nivå...Buster fick inte en lugn stund...men han tyckte nog det var jättekul att träffa yrvädret  trots att lite blodvite uppstod.

Buster gjorde illa läppen eller tungan när dom busade i höggräset.. dom såg inte varandra så det blev en krock, som tur var den inte så hård eftersom dom inte hunnit få upp så hög fart...hoppas du inte får en fläskläpp Buster, isf får du be matte lägga is på den innan du går på caféet och träffar din date Alize ( Donna är lite sotis)

Jag tog några bilder i slutet på promenaden med mobilen, då orkade dom inte busa när dom stod upp utan buset var liggande. Hekaya var nöjd hon hade fått en härlig dag i skogen helt fredad från små irriterande knott, speciellt ett  

Hekaya & Buster.. två Norridge snyggingar

Donna & Buster

Hekaya tänker nog " att ni bara orkar...vad är det för fel på er egentligen??"

Kompisdricka...  

Men Hekaya ville allt dricka ensam..  

Idag har vi varit och gjort en beteendebeskrivning med Donna.  Curt Blixt håller i ett projekt för att utveckla en ny form av beskrivning för hundars beteende. Det är fem hundraser som valts ut för att hjälpa till  i utvecklingsarbetet under 2010 – american staffordshire terrier, dvärgpinscher, golden retriever, rhodesian ridgeback och whippet. Hundarna skall vara mellan 1-2 år.

Nu var det meningen att vi skulle ha det på film men tyvärr blev det ngt fel så filmen går inte att se  men jag ska försöka beskriva varje moment och Donnas reaktion.

Jag fick först svara på ett frågeformulär( med samma frågor som testet vi skulle genomföra) om hur jag uppfattar Donna just nu.

Moment 1: Gå runt testgruppen så att hunden fick nosa/hälsa. Donna nosar på alla.

Moment 2: Ställa sig en bit ifrån, sedan kom testledaren fram o ställde sig bredvid mig utan att säga något Donna tittar men hälsar inte

Moment 3: Testledaren och jag pratar en kort stund. Donna ointresserad

Moment 4: Testledaren tar kopplet o går ifrån dig, 2ggr. Donna går med första gången, men hon tvärnitar och börjar backa på andra varvet och momentet avbryts. Sedan skall testledaren känna igenom Donna. Donna vägrar helt. 

Moment 5: Du visar hundens favoritleksak o drar längs backen innan du kastar iväg den för att hunden ska aktivera sig. Donna: springer iväg snabbt och hämtar, busar vilt sedan gör hon en extra runda.

Moment 6: Testledaren kommer fram med en okänd leksak och jag gör samma som i föregående moment Donna springer snabbt efter den men nosar en gång på leksaken innan hon tar den, men sedan springer hon och leker med den. 

Moment 7: Godis läggs i två skålar, hunden får gå fram och ta dem. Donna springer direkt fram och äter upp dom 

Moment 8: Som i ovan men lock läggs på lite lätt Donna springer fram och puttar av locken för att sedan äta upp godiset

Moment 9: Som i 7an men nu skruvas locken på och sitter fast. Donna nosar runt krafsar med tassen puttar lite men ger sedan upp och titar på mig.

Moment 10: Overall som helt plötsligt dras upp framför oss på vår promenad. Donna flyr bakåt och kommer inte fram till oss när vi står,  när vi sedan sätter oss ner nära overallen och jag lockar på henne, då kommer hon fram men nosar inte på overallen.

Moment 11: Gå förbi overallen 2ggr. Donna går med men håller sig på avstånd från overallen när vi passerar, samma sak andra gången.

Moment 12: En kedja i en tunna som helt plötsligt rasslar till under vår promenad. Donna flyr bakåt och kommer inte fram när vi står nära men när vi sätter oss och jag lockar på henne då kommer hon fram men nosar inte på tunnan.

Moment 13: Promenad runt kedjan 2ggr. Donna går med mig förbi tunnan men håller sig på en koppellängds avstånd från mig och bort från tunnan.Samma sak 2:a gången. 

Moment 14: En figurant i overall/solglasögon/svart stor hatt kommer sakta emot er där ni står. Donna sätter sig bakom mig och gäspar, figuranten rör sig framåt tills han stannar bara ngr meter ifrån oss, Donna fortsätter att sitta oberörd.

Moment 15: Jag går fram till personen o står där ansikte mot ansikte. Donna nosar på figuranten helt lugnt

Moment 16: Figuranten tar av sig förklädnaden o står kvar. Donna står lugnt kvar

Moment 17: Figuranten går bort en bit o sätter sig på huk med ryggen mot hunden och lockar på henne. Donna springer nyfiket dit och leker med henne

Moment 18: Gå över en bro med lös matta på 2 ggr. Donna tvekar först när vi ska ta första steget på den men följer sedan med utan problem.

Moment 19: Gå på en presenning som ligger på gräsmattan 2 ggr. Donna går utan problem.

Hela testet tog ca:45 minuter och jag blev förvånad över vissa saker, som att hon inte ville gå med testledaren i koppel utan vägrade andra gången, och testledaren fick inte heller känna/ta på henne överhuvud taget. Och det som går jättebra på utställningarna  

Bedömningen blev: hon är en osäker tjej och behöver mer träning i att bli självständig, hon är inte det minsta aggressiv och trots att hon var lite misstänksam ibland på testledaren så när hon väl kände igen hela gänget så var det inga problem utan hon verkar vara en social tjej. Har lätt för inviter till lek och annat som föraren hittar på.

Jag kan väl tycka att testområdet där alla 19 moment utfördes var väldigt litet bara några meter mellan olika stationerna som ibland korsade varandra ( T.ex  innan hon skulle gå över bron så var hon tvungen att stanna brevid ställningen där overallen kom upp vilket gjorde att hon kröp ihop lite extra.)

Men det var jättekul att få vara med och testa allt med henne man får en annan uppfattning om hur Donna egentligen fungerar eftersom det var helt främmande människor och miljö och dessutom  moment hon aldrig provat på det här sättet. Men det känns som att man ska vänta med att genomföra ett MH tills våren nästa år så kanske hon har kommit ur värsta spökåldern.

Men hon är så duktig lillgumman vår  hon kan nu gå uppför två trappor   hos Linda, då är det alltså bara en kvar tills hon nått toppen och kan mysa i TV rummet.

Då var det dax för Donnas första viltspår i öppenklass. Vi åkte till Altervattnet och Kurt Lundgren var domare.

Förutom oss så var det Lisbeth & Alize och Elisabet & Rolex.

Jag och Donna startade först:

Sträcka 1-4 klarar hon bra, förutom att hon kryssar en del på 1:a o 2:a, 

Vinklarna 1o 2 klarar hon galant vinkel 3 o 4 klarar hon med ringning.

På sträcka 5 så får hon ett långvarit tapp och där trodde jag att det var kört, hon började äta gräs, dricka lite ur ett dike och svamlade på ett tag men sedan tog hon upp spåret igen. Hon klarade både bloduppehållen och återgång jättebra (det var där jag trodde hon skulle få problem men sötnosen motbevisade mig igen) Skottprövningen blev också godkänt. Hon spårar i ett mycket bra tempo tyckte Kurt och han sa även att hon har stenkoll på spåret men är lite väl nyfiken på vad som luktar på sidorna om spåret men det kommer att försvinna med tiden.

Hon fick ett 2:a pris och 27 poäng men med tanke på att hon mest har tränat personspår så gick det superbra tycker jag, hon behöver bara växa till sig och komma ur den här spökåldern, hon är lite osäker på sin egen förmåga.

Så nu väntar jag till nästa år innan vi anmäler oss igen. 

Riktigt bra gick det för Lisbeth och Alize som tog ett första pris och för Elisabet´s Rolex som tog ett 1:a pris igen och blev därmed VCH. GRATTIS!! ni är superduktiga.

Smaskens....... 

Matte tittar på nå´t som heter maraton....hmm det är nog jakt av ngt slag....men jag förstår inte vad dom jagar.....alla springer åt samma håll i flock... men jag ser inget byte....???  människor är bra konstiga  

Hmm.. undrar varför Donna tycker den här fotpallen är så skön....lite kort  kanske ??....

...visst är det mysigt matte....du å jag i soffan...