Nu ska jag äntligen försöka sammanfatta mitt långa uppehåll på bloggen. Det har varit tunga månader. Min bror gick hastigt bort i november, och det slog ner som en bomb iform av ett telefonsamtal en söndagkväll. Jag har levt som i en bubbla och har väl inte riktigt förstått allt som hänt än, men tankarna kommer på natten och då blir det riktigt jobbigt.  Men jag har så smått börjat förbereda att träna med Donna, varit på ett par träningstillfällen och socialtränat mig själv, för Donna är redan laddad. 

Donna skadade ju sig tidigare efter en snabbt påkommen harjakt där vi fick åka in och sy ena frambenet och två trampdynor. Så det blev tratt i flera veckor. Tramdynorna har tagit lång tid på sig att läka men nu är hon skadefri igen,

Hekaya har tagit bort tre stora sk fettknutor som vi ville kolla upp så att det inte var någon tumör. Sedan har hon haft ett stort sår på ena baktassen som aldrig vill läka, först trodde veterinären att det var en tumör men som tur var hade han fel, det var ett slickeksem. Hon fick smärtstillande som slog ut magen så mycket att i en vecka fick jag springa och släppa ut henne varje timme dygnet runt och det bara rann ur henne, jag sov som en brandman färdig att hoppa i kläder och skor. Och Hekaya fick lite väl smal midja, stackaren, som inte har så mycket underhudsfett sedan tidigare.

Hekayas första fyra år hade hon väldiga hudproblem som vi först trodde var foder relaterat. Men efter att ha gjort egen mat till henne under ett år och hon inte blev bättre så gjordes en hudbiopsi som skickades till England. Svaret var att hon hade furunkulos som ger blåsor mellan tramdynorna och inflammationer i hårsäckarna. Det är det som har blommat upp igen, eftersom det ligger latent och kommer oftast tillbaka när dom blir äldre. Dessutom har hon ganska troligt ledvärk så nu ska hon äta antiinflammatorisk smärtstillande ( en annan sort)i två veckor och sedan utvärderas. Så på med tratt på henne också.

Såret på baktassen kommer att ta tid för så fort det har blivit en skorpa så lyckas hon med det otroliga, trots tratt, att slicka upp det igen. Och Donna har tratt för att inte "hjälpa" Hekaya med såret. Sedan så löper båda två nu så det är ett evigt tratt på...tratt av...byxa på...byxa av....bandage och sko på ......och av...m.m.. hur många gånger som helst så lite less är vi.

Men i övrigt mår dom bra, Donna är väl lite understimulerad, men jag försöker ta tag idet lite grann i taget.

Jag saknar alla hundvänner och träningar och hoppas att snart vara tillbaka igen och att allt ska bli som vanligt.

Sedan var det ju en annan sak, jag vann en tävling där priset var en porträttfotografering....hur tänkte jag när jag anmälde mig till den??....Sveriges mest fotoskygga person som verkligen hatar att bli fotograferad  jag tror att jag var tillfälligt sinnesförvirrad....jag har ivf ringt till den stackars fotografen och försökt varna henne för vem pristagaren är, sedan frågade jag om hon hade en bra sminkös... och då menar jag en j-ligt bra sminkös........men så kom jag på....det finns ju photoshop och i värsta fall en delete- knapp   

Lite bilder på de två rastlösa när ivf en släpper loss i skogen

Hekaya innan hennes veterinärbesök...

Hekaya 

Donna snömonstret... 

Kärlek  ...eller??