När det blir höst då vaknar verkligen Hekaya och blir riktigt pigg, hon busar med Donna och springer när vi är i skogen kort sagt hösten är uppfriskande för en annars lite trött och sliten RR  

I måndags när Roger var i skogen med tjejerna så lyckades Donna få syn på en hare. Den hade säkert legat och tryckt länge i hopp om att alla skulle passera så att den kunde smyga iväg till säkerheten. Men då fick Donna syn på den och drog iväg som en galning efter haren...och efter dom kom Hekaya. Donna fortsatte jakten och Roger såg  på håll att hon knappade in på haren medan Hekaya återvände till husse (hon inser ganska snabbt sina begränsningar) 

Donna återvände efter en stund hel men dock lite flåsig, så husse kunde pusta ut för den här gången.

Så nu vet vi vad Donna kommer att spana efter varje gång vi är i skogen. Vi hade nämligen en katt på vår bro en gång i vintras när vi kom hem efter en promenad, och den kan hon inte släppa tanken på än, för varje gång vi går ut så skyndar hon sig och kollar bakom ytterdörren om den eventuellt skulle sitta kvar där och vänta    

Just nu ligger vi lite lågt med träningen för Donna tycks ha kommit åt delete knappen till sitt minne så nu när jag ger ett kommando så tittar hon bara på mig med en väldigt tom blick och gör.... ingenting.

Men min förhoppning är att det ligger kvar något fragment av allt på hårddisken så att vi ivarjefall tar oss igenom utställningen i Sundsvall om några veckor.  Hon är som en tonåring, söt men förvirrande  

Donna & Hekaya

Hekaya

Donna

 

Helena & Inra

22 september 2010 12:04

Hej!Gud så fina höstbilder på Hekaya & Donna:)Kul att jaga hare! Jag har ju jagat på bana,så jag tänker att det är så man ska göra! Den gången i Älvsbyn sa husse och matte att jag var duktig? hmmmm? Och den här gången lät haren inte illa och jag sprang för allt jag var värd;)Men näää då ropade dom att jag skulle komma tillbaka...hmm vad ska jag tro egentligen? Minns att mamma Inra också var glömsk i den åldern hahaha... fattade typ ingenting!Katter!Inra gillar dom inte alls speciellt inte när dom är innomhus,dom är totalt opålitliga tycker hon!! Så det bästa är att låtsas som dom inte finns. Utomhus är dom lite mer intressanta. Kram (tar en bild till hemsidan)
Vad roligt att Hekaya gillar hösten och busar:)

http://www.lionqueen.se

 

Omar och Jeppe

24 september 2010 15:10

Hejsan tjejer! Fina bilder som vanligt, men så bor ni ju med värsta proffsfototgrafen också! Jaa, det här med harar är ju ett problem alltså - Omarponken/spontanjaktsproffset har ett antal på sitt samvete och har även ett personligt hardrevsrekord på 45 minuter - då var jag f-n grinfärdig...Grannens katt drabbades av PTSS efter att ha jagats upp i ett träd av densamme- den slutade äta i tre dagar och togs till veterinär, som ställde diagnosen...Grannarna i fråga, var lite skeptiska till hundar när de flyttade in - hur tror ni de känner nu...?
Nåväl, nu ligger de båda och surar på hallgolvet, efter att ha tvingats ut i skogen i r-e-g-n-e-t...stackars stackars vovvarna!
Ha det gott/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det toppenväder, solen lyste från en knallblå himmel och vi packade väskan med träningsgrejer och fika förståss. Vi var nio tvåbenta som invarderade sandtaget på skjutfältet. Eftersom det är länge sedan jag och Donna tränade sök så körde v...

Idag har varit till Malin, Niklas, Elsa och Bibi och gått en härlig långpromenad i strålande sol. Efteråt grillade vi och myste vid elden och jag fick pussa på Elsa lite extra (det gäller att passa på). Hekaya och Donna var väldigt belåtna och trötta...

Ikväll har jag och Donna varit och tränat lite tillsammans med Marie-Louise och Elit. Donna var jätteduktig och var helt fokuserad trots Elits försök att få hennes uppmärksamhet. Hon brydde sig inte i alla som sprang mellan Agility delen och lydnadsd...

Idag har vi varit och tränat både agility och lydnad.....och till min stora glädje, inomhus. Bara känslan att kunna träna under den kalla årstiden UTAN att förfrysa fingrar och tassar är helt underbar. Det sorgliga är att lokalen kommer bara att finn...

Nu ska jag äntligen försöka sammanfatta mitt långa uppehåll på bloggen. Det har varit tunga månader. Min bror gick hastigt bort i november, och det slog ner som en bomb iform av ett telefonsamtal en söndagkväll. Jag har levt som i en bubbla och har v...