Fy vad kallt det är, Hekaya fryser så mycket när vi går ut att hon försöker att hålla så många tassar som möjligt i luften samtidigt, hon liknar "ringaren i Notre dame" när hon haltar fram  hon är så söt. Dessutom har hon börjat löpa och dom där"byxorna" kan man faktiskt inte sova i man kan knappt sitta när man har dom på " titta vad jag lider , matte".

Den andra sötnosen, en variant på RR ,som vi tror är en "alaskan ridgeback" hon stormtrivs i det kalla vädret, hon dyker i snön fast det är -25 och springer som en dåre fram och tillbaka  och ser ut som en isbjörn, alldeles vit, när hon äntligen stannar.  Man får många skratt så man håller sig varm och det blir korta turer så att dom inte blir helt genomfrusna.

Men det finns en sak som den lilla isbjörnen INTE vill göra, och där är hon minsann inte så kaxig heller, och det är att gå i trapporna i hyreshus. När vi kommer in i hyreshuset så går hon som vanligt, när vi närmar oss hissen så tvärbackar hon, efter några försök så går hon in i hissen och vi åker upp o ner några gånger. Sedan stannar jag på en våning för att gå i trapporna men där är det stopp...hon vägrar helt att ens försöka, jag försöker gå ut igen och beslutsamt gå in och rakt uppför trapporna men nej...hon vägrar. Det går inte ens med godis. Vi försökte några gånger till, Jim kom nedför trapporna och ropade på henne men inte det inte. Men en sak lärde hon sig: att springa till hissen för att slippa trapporna, ett framsteg.. eller???

Vi har provat att få henne att gå i källartrappen hemma men hon vill inte, däremot så tycker Hekaya att det är kul att gå ner i källaren om så bara för att reta Donna   

Just nu när jag sitter och skriver så är Donna ute på gården och flanerar, jag har försökt ropa in henne men hon vill vara ute längre, äta lite ved och kolla om grannen är hemma osv..att det är -24 ute bekymrar henne inte....

Så summerar man det jag har skrivit idag så har vi en isbjörn som helst är ute men som har trappskräck och en RR som är ständig eldvakt inomhus och gillar trappor...men inte byxor...

Måste lägga in den här bilden som Roger fixat....alla ni som känner Donna...visst är det ungefär det här man kan vänta sig av henne...att hon ska hoppa ut ur bilden    

Idag var vi ut på den vanliga skogspromenaden. Hekaya strosade i godan ro och "lillasyster" Donna hon skulle nosa på exakt samma ställe och helst samtidigt som Hekaya. Däremellan sprang hon runt som en toka och försökte reta igång Hekaya men det krävs mer än så för att få igång henne, Hekaya har ett tålamod som är otroligt när det gäller "lillasyster" hon stannar, står helt stilla, och väntar ut Donna tills hon tröttnat och hittar på något annat. Och det är nog tur det, vore jobbigt om dom rök ihop hela tiden.         

På kvällen var vi på Caféet jag och Donna, Hekaya fick stanna hemma eftersom hon har skadat ena tassen. Vi började med att promenera tillsammans med några  hundar och sedan anslöt sig fler på vägen, det blev väl ca.9-10 st som gick hela vägen tillbaka till caféet för att fika, och rottisarna var i majoritet.... hmmm....var är alla RR??? Erika och Nelly var på cafékvällen sista gången innan dom flyttar söderut (eller som jag fick höra ikväll kanske norrut) vilket håll det än blir åt så kommer jag att sakna båda två, men det finns ju telefon och mail och dessutom kommer hon ju och hälsar på då och då eftersom släkten bor här.   

Donna skötte sig som vanligt jättebra inne på caféet, på promenaden var hon lite tjorvig ibörjan men sedan gick det bra resten av vägen. Hon fick biff ikväll, vilket hon tyckte var väldigt smarrigt men som jag tycker luktar äckligt   men det är ju så att ju mer illa det luktar desto smarrigare tycker vovvarna att det är. Sedan gick vi hem och där blev det den vanliga kvällsrutinen: örondroppar och tejpning av sår på ena öronlappen på Donna och nytt bandage på Hekayas tass, så nu ligger båda sötnosarna och sover igen så sött i sofforna  

Vi åkte kl:11 och som vanligt blev det tre timmar i skogen. Therese och Spike, Malin och Niklas med Hidaya och Kibibi kom också, alltså det vanliga gänget var med och tränande. Jag hoppas att det börjar tina fram fler av våra träningskompisar nu när dagarna blir längre och det blir bättre väder  .

Men hur som helst, efter en rastning i skogen så började jag att träna lite lydnad med Donna, fot (med koppel) börjar hon förstå att blicken ska vara på mig och INTE på godiset, det som var bra var att Therese tittade på och kom med tips på vad jag bör ändra på eller vad jag gör bra och kan fortsätta med.

Sedan tränade vi sitt, ligg och stå, problemet är att när hon ligger så halvligger hon bara och jag vet inte hur jag ska få henne att lägga sig helt ( för hon är snabb på att resa sig) är rädd att jag belönar fel beteende. Får klura på det, jag tar emot alla tips om det momentet om det är någon som har en lösning.

Sedan körde jag inkallning och den är hon riktigt bra på även fast Bibi var samtidigt och tränade.....men, men när Daya kom ut så såg Donna sin chans att sticka iväg och störa henne och det gjorde hon med besked, höll inte på få fast henne utan det blev ett virrvarr av hundar och människor, har ni tur så kanske Tessan fick någon bra bild på min "lydiga" hund och övriga inblandade  

Så mer träning på inkallning MED störning behövs alltså.

Efter en fikapaus så var det Hekayas tur att träna personsök. Den här gången fick hon söka Niklas och det var lite spännande hur det skulle gå eftersom hon mest är van att söka de hon känner väl. Niklas undrade hur långt han skulle gå och jag sa det är upp till dig hur långt du orkar för hon är van att söka på 2-3 km och gärna lite krångligt men det är himla jobbigt när det är snö för de tvåbenta alltså  Men inget verkar för svårt för Hekaya hon nosade sakta ibörjan av spåret och sedan bar det iväg hon sprang förbi där han låg och ringade in honom och sedan rakt på ( om jag förstod rätt) Hon är verkligen en stjärna och jag älskar henne såååå. Sedan var det Donnas tur att söka matte, hon sticker ofta iväg snabbt men på vägen brukar hon glömma vad hon ska göra och då återvänder hon till utgångsplatsen för att börja om. Men den här gången stack hon direkt och hittade mig på en gång, kanske lite tur tror jag mer än skicklighet, men vi kommer att fortsätta öva.

Hekaya gjorde illa sin baktass, trampdynan fick ett skärsår så nu går hon med förband och strumpa. Tur att det är Hekaya för hon brukar inte bry sig att hon har förband och behöver därför ingen tratt, det är svårare att hålla Donna därifrån för hon vill gärna ta bort det, kansker hon ska ha tratten  

Tack för idag mina vänner och vi ses snart igen. Och ett extra tack till Niklas som agerade sökobjekt åt Hekaya.

Nu sussar båda mina hjärtan och jag känner mig ganska mör också, så det blir en lugn kväll.

Therese tog en del bilder så jag ska höra om jag kan få några, isåfall lägger jag ut  dom under Bilder 2010.

Dom senaste dagarna har mina söta vovvar fått mycket att tänka på. Det började med att jag köpte ett nytt fint halsband till Donna en ställbar dressyrlänk,nåja...numera är halsbandet bara ställbart med lite våld efter det att "miss" Donna försökt tugga bort den ställbara knappen.

Donna har ju haft problem med sitt ena öra, skakat och skakat, och jag har rengjort och hållt dom torra, men när man har en hund som ALLTID dyker i snödrivorna så har jag väl missat någon gång och vi tror att det blivit svamp i ena örat.  Jag fick ivarjefall tips av Malin att köpa Oto clean som man droppar i öronen i ca.sju dagar, det är receptfritt och bra att börja med.

Gissa om dom gillar det, inte speciellt, båda (Hekaya har också besvär med ena örat så hon slapp inte undan) går in på toaletten ,till Donna kastar man in en godis före då går det snabbt att komma in men man måste vara kvick att stänga dörren för hon gör en kastvändning och ska ut igen när hon tagit godisen.

Väl därinne så blir det ett svettigt pass att hinna droppa i båda öronen utan att dom skakar på huvudet på en gång så allt far ut innan man masserat in det, sen är det bara att öppna dörren och ropa in nästa patient  

Sedan har mina båda damer "glömt" bort vissa regler som t.ex att: inte skälla på grannen när han står i köksfönstret, inte vara i köket när vi lagar mat, sitta innan man får någon mat, inte äga ensamrätt på sofforna och att det faktiskt bor fler personer i vårat kvarter som har rätt att gå på "våran" gata och att vistas utomhus utan att bli utskällda m.m. Och så ett sista tillägg, något som har fungerat såååå länge för den lilla sötnosen,  bara för att man är så himla söt så får man inte göra som man vill jämt och det hjälper inte att bli sur och "grymta".

Men allt eftersom dagarna flyter på så lär vi oss något nytt om våra fyrbenta och dom om oss   och imorgon ska vi ut i skogen och träna igen det blir jättekul.

Finns lite nya bilder på Hekaya och Donna under Bilder 2010. 

Nu ska jag gå och tränga ner mig i soffan......

Igår var jag och Donna på caféet, vi hann inte med den gemensamma promenaden men vi fick gofika tillsammans med Therese och Spike. Hekaya stannade hemma med husse. Det var en krånglig färd till caféet för Donna är som en orm i koppel, man vet aldrig var hon är eller vart hon eventuellt är på väg så risken att snubbla över henne är stooor. Det är tur att jag har fått barn så att jag kan det där med profylaxandning  för det är ingen idé att hetsa upp sig då krånglar hon bara ännu mer.

Men väl inne på caféet så skötte hon sig jättebra hon satt och tittade på alla och brydde sig inte särskilt mycket om de andra hundarna, hon var riktigt cool  

Idag har vi alltså haft långpromenad med koppelvett, och det gick faktiskt bra mellan varven, däremellan är hon lite rädd för personer vi möter som har huvan uppdragen och vill gärna busa och hälsa på alla hundar eller spänna sig lite och morra. Jag tror att det är så att hon säkert ska ha sitt första löp snart.

Men vi tränar på så får vi se om det blir bättre, kanske till sommaren  

När jag kom hem med Donna så var det Hekayas tur för långpromenad, hon har klövjeväskan med vikter på sig för att det ska bli lite resultat när man bara promenerar. Det är som att gå utan hund när man har Hekaya med sig, man märker henne bara om vi råkar möta ett annat hundekipage, och då "märks" hon verkligen, suck.....

Men när vi kom hem igen så hade lilla Donna nästan ätit upp en snitsel, som vi har när vi spårar, och utav klädnypan fanns bara järnmojängen kvar (å tur var väl det) plus att hon ätit upp jättetuggbenet som jag gav henne innan vi gick. Hon klättrar upp högre å högre för att knycka åt sig något att tugga på.

Men det går väl också över, hoppas jag.......

Nu sover båda två   och det är faktiskt skönt med en stunds vila.

I söndags var det äntligen dags att börja träna med hundarna igen. Vi åkte till skogen vid 11. Therese och Spike åkte med oss och Malin med Hidaya och Kibibi kom från Luleå.  

Jag och Roger la varsitt spår till våra hundar ett längre till Hekaya där jag grävde ner apporterna  och ett kortare till Donna med en leksak i slutet.

Hekaya klarade sitt spår galant grävde fram alla apporterna och hittade slutapporten, det enda som var lite svårt för henne var att jag hade lagt en ögla och den fick hon vända och gå tillbaka en bit innan hon tog upp spåret rätt igen. Donnas spår var kort och hon tittade på mig som att "vad ska jag göra i djupsnön, jag SER ju att någon har gått här, dumma människor" men hon slog ner nosen och den förde henne hela vägen till slutet där leksaken låg.

Därefter fick Hekaya göra ett personsök som hon verkligen älskar. Jag drog iväg plumsande och flåsande i djupsnön, och för att göra det lite svårare klättrade jag upp på några betongklumpar (stridsvagnshinder tror jag att det är) som stod i rad så hon inte kunde se mina spår i snön, hoppade mellan dom och fortsatte mellan några träd där det inte var så mycket snö för att sedan plumsa vidare det blev väl några hundra meter. Till sist damp jag ner bakom några träd och ringde Roger så han fick kommendera henne. Jag kan säga att det tog ganska lång tid för mig att gå sträckan och jag var totalslut men för Hekaya gick det snabbt, hon skuttade fram som en dåre och sprang rakt på mig där jag låg och hon var knappt andfådd, ( hmm....dags att börja jogga igen   ).

Hekaya är i varjefall himla duktig på att söka och jag ser att hon gillar det.

Sedan fick Donna söka Roger hon stack iväg som ett yrväder men glömde koppla på nosen, hon kom tillbaka utan att ha hittat honom och jag kommenderade iväg henne igen, så höll vi på ett tag sedan fick Roger vissla när hon sprang ut och då fattade hon vad hon skulle göra och hittade husse på sitt gömställe.

Det blev några bilder från dagen och dom finns under bilder 2010  ni kan se fler bilder via länken "Spike".

Idag har vi varit till Rutvik och tagit en låång promenad i skogen, det blev hela två timmar...men härligt och i det allra bästa sällskapet . Vi var med Hidaya & Kibibi och Malin förståss. Donna fick äntligen springa runt som en tok, för här hade hon en som gillar att springa lika mycket, nämligen Kibibi. Fast jag tror att Bibi blir "lite"less henne ibland för hon kan vara riktigt irriterande och "för" nära.  På tillbakavägen hade dom lugnat sig så pass att de  bitvis kunde gå som två parhästar tätt tillsammans. Bibi hann ge sig iväg på en liten fågeljakt men var ganska snart bakom oss i spåret igen, så jag förmodar att hon upptäckte att det saknades något som var av stor betydelse för att kunna nå upp till den höjden .

Hekaya och Daya dom är också som två parhästar men håller sig väldigt nära oss istället, nära till att inkassera eventuell belöning.   

Så ikväll ligger det återigen två utslagna hundar i varsin soffa och snarkar  

Det blev några bilder som jag sätter in under Bilder 2010.