Igår var jag och Donna på caféet, vi hann inte med den gemensamma promenaden men vi fick gofika tillsammans med Therese och Spike. Hekaya stannade hemma med husse. Det var en krånglig färd till caféet för Donna är som en orm i koppel, man vet aldrig var hon är eller vart hon eventuellt är på väg så risken att snubbla över henne är stooor. Det är tur att jag har fått barn så att jag kan det där med profylaxandning  för det är ingen idé att hetsa upp sig då krånglar hon bara ännu mer.

Men väl inne på caféet så skötte hon sig jättebra hon satt och tittade på alla och brydde sig inte särskilt mycket om de andra hundarna, hon var riktigt cool  

Idag har vi alltså haft långpromenad med koppelvett, och det gick faktiskt bra mellan varven, däremellan är hon lite rädd för personer vi möter som har huvan uppdragen och vill gärna busa och hälsa på alla hundar eller spänna sig lite och morra. Jag tror att det är så att hon säkert ska ha sitt första löp snart.

Men vi tränar på så får vi se om det blir bättre, kanske till sommaren  

När jag kom hem med Donna så var det Hekayas tur för långpromenad, hon har klövjeväskan med vikter på sig för att det ska bli lite resultat när man bara promenerar. Det är som att gå utan hund när man har Hekaya med sig, man märker henne bara om vi råkar möta ett annat hundekipage, och då "märks" hon verkligen, suck.....

Men när vi kom hem igen så hade lilla Donna nästan ätit upp en snitsel, som vi har när vi spårar, och utav klädnypan fanns bara järnmojängen kvar (å tur var väl det) plus att hon ätit upp jättetuggbenet som jag gav henne innan vi gick. Hon klättrar upp högre å högre för att knycka åt sig något att tugga på.

Men det går väl också över, hoppas jag.......

Nu sover båda två   och det är faktiskt skönt med en stunds vila.