Idag på skogsturen så hade jag med mig boll slungan för att aktivera Donna och kanske kunde den också motivera Hekaya till lite spring. Men...men.... Donna sprang som en galning efter bollen...medans Hekaya stod kvar brevid mig och såg henne försvinna i snöröken bara för att  kunna inkassera belöningen när Donna kom tillbaka med bollen.   Så var det med den snilleblixten...den föll som en sten.

På tal om föll.....Roger stod en bit framför mig beredd med kameran för att få kanonbilder på hundarna när dom stack iväg efter bollen. Så jag gjorde mig beredd ropade till Roger att "NU KASTAR JAG" och slängde iväg bollen, det råkade bli ett väldigt högt kast....väldigt högt..och bollen vände i luften och damp rakt ner i huvudet på min fotograferande man   Det var längesen jag skrattat så mycket, alltså efter att jag försäkrat mig om att han inte fått hjärnskakning.  

Dagens bilder finns under Bilder 2010. (Dock inte någon på huvudträffen av förklarliga skäl)

På kvällen gick vi iväg till Canis Hundcafé. Vi träffas där varje Tisdag 17:30 för att först gå en promenad och sedan avsluta med gofika både till hundar och dess ägare. Det var väl ett tiotal hundar ikväll, vilket är bra, och Hekaya som inte varit på länge hon tog fram sin sura min, som vanligt, och fräste till åt en och annan hund som "råkade" gå framför eller bakom henne, eller "kanske" tänkte titta på henne. Det finns alltid något hon irriterar sig över hon tror att alla mobbar henne.

Donna skötte sig så där ibörjan av promenaden hon tyckte allt var jättekul och gav mig den där blicken " jag kan hälsa på alla visst får jag" men nej, nej och åter nej blev svaret från matte. Efter halva promenaden så blev hon som bedövad det var hundar överallt , bakom, framför, på sidan och flera som gick åt fel håll!!

Så Donna gick som en prinsessa brevid mig resten av vägen tillbaka till caféet där fick hon och vår andra älskade (trots morren) Hekaya gobitar från köket, vilket var mums.

Det var den dagen nu sussar båda två   i varsin soffa som vanligt och kvällen är räddad.

Äntligen 0-gradigt och härligt soligt ute så när Roger kom hem från jobbet så åkte vi till skogen   Donna var helt salig hon hoppade ur bilen och trodde att hon skulle få springa iväg direkt men...men inte det. Det var nämligen fler som hade kommit på samma briljanta idé att skynda sig ut till skogen med sina vovvar, så innan vi visste vart dom var på väg så ville vi inte släppa det lilla yrvädret. Men det löste sig snabbt, dom gick åt ett annat håll, så jag släppte Donna och hon stack iväg som en raket för att nästan krascha mot Hekaya som precis höll på att lösa gåtan om vilken ras/kön som nyss hade pinkat just där.  

Vi fortsatte att gå och Donna hoppade som en gasell i djupsnön för att ibland upptäckta att benen var i kortaste laget men tyckte nog att det var ganska bra, ivarjefall när hon skulle pinka för hon behövde inte sätta sig, och det sparade tid.

Hekaya strosade med oss i lugnt gemak, med lite avbrott då och då för att säga till Donna ordentligt när hon kom störtande, sedan återgick hon till strosandet och snusandet, som tjuren Ferdinand.

Om dom var helt olika vovvar ute i skogen, så var dom helt lika när vi kom hem, två trötta vovvar som intog  varsin soffa och sov i flera timmar.  

Det var dagens händelser, och det känns riktigt skönt med en trött och lugn hund ikväll. En bild på yrvädret och en på coola, lugna Hekaya.     

Nu börjar äntligen kylan att avta ( det är "bara" -21 istället för -31)och vi kan snart återgå till våra skogs- och spåraktiviteter. Donna är som en tickande bomb   varje dag, hon har så mycket energi som hon behöver göra av med och jag börjar få slut på idéer som sysselsätter henne.

Hon har hunnit tugga sönder kläder, vetesäckar, grytlappar m.m utöver alla tuggben hon fått, sedan har hon gett sig på veden.

Hekaya är måttligt road, Donna smyger på henne som Cato i Rosa Pantern om nå´n har sett den, hon står och lurpassar i något hörn och när Hekaya lägger ner huvudet för att sova så hoppar hon på henne.

Hekaya flyger upp och morrar djupt nere i strupen och lyfter ena mungipan, då smiter Donna iväg.

Idag har hon sett på TV med mig det var hundar i programmet, då blir hon jättepigg och sitter länge och tittar när hundarna försvinner då lägger hon sig ner och kommer dom tillbaka då sätter hon sig upp igen 

Om vädret blir som dom lovat imorgon så ska vi ut i skogen,då ska dom äntligen får springa och sträcka ut vilket Donna älskar och behöver. Få se om jag kan ta Hekaya så kan Spike med matte följa med om dom vill, (Donna och Spike går inte så bra ihop)  Donna kan nog gå en skogspromenad med Roger hon roar sig själv så bra.

Så ha det bra alla hundvänner så ses vi kanske på hundcafeét till veckan om alla    har tinat fram  Här är en bild på snömonstret Donna som älskar snööö..

Det är onsdag den 6 januari och en riktigt kall sådan. Våra två RR ligger helst framför braskaminen och värmer sig, tänkte börja med att berätta lite om dom.

Norridge Hekaya är född den 11/11 2002. Vi hämtade henne den 5 januari 2003, 8 veckor gammal, från Norridge Kennel i Åmsele. En välmående och himla söt RRtjej följde med oss hem i bilen, det var -38 ute och vi hade många mil att åka, men var, efter ett stopp i Piteå för att lämna av en kullsyster, hemma på kvällen utan missöden. Hekaya har alltid varit en lugn och förståndig hund men med en järnvilja att ha sista ordet. Lydnad är inget för henne, det är ungefär lika trist som när det regnar, men spår är hon riktigt duktig i, systematisk och lugn. Personsök är en annan favoritgren för henne hon älskar det och klarar att söka 2-3 kilometer, sticker iväg som en raket. 

Nu är det inte så att vi tävlar i något av momenten,  jag är nog alltför nervös för det, och jag tror att Hekaya nöjer sig med att göra det på kul, för hon älskar att vara i skogen.

På våra promenader i stan så har hon som så många andra, lite problem med att möta vissa hundar, men vi tränar på det varje dag jag är dock lite tveksam på att det kommer att fixa sig  men det kan vi leva med.

Hund nr 2 är Lion Queen Donna Karen af Atle kallad Donna hon är född den 22/5 2009 på kennel Lion Queen i Gammelstad. Vi träffade Donna första gången på en RR träff som vi hade i juli här i Boden. Det var så att vi hade ställt oss i kö för en valp från Lion Queen till sommaren 2010 så vi bjöd in Helena (uppfödaren) och hon kom dit med sin vackra RR-tik Inra och en valp från Inras första kull,alltså Donna.

Hon var bara 8 veckor då och söt som bara den, visst blev man sugen och började längta till nästa sommar.

I början av augusti fick jag en förfrågan från Helena (uppfödaren) om vi kunde tänka oss att ta Donna på foder  gissa hur länge vi behövde tänka.....vi var överlyckliga och den 28/8 hämtade vi sötnosen från Gammelstad.

Nu är det så att två hundar av samma ras kan vara totalt olika i allt, det har vi fått lära oss, det är kul och mindre kul ibland. Hon sätter oss verkligen på prov tuggar på allt, stjäl det hon kommer åt, flyger fram och använder alla möbler som avstamp  . Hekaya bara suckar.

Varje dag en långpromenad i skogen så att vi kan gå vanliga koppelrundor sedan, är en nödvändighet om vi vill överleva hennes framfart. Vilken tur att hon är sååå söt och tycker om att träna lydnad, spår och annat roligt. Efter allt bus och spring så har hon en offknapp och då tycker hon om att ligga nära å mysa i soffan tillsammans med oss