Idag vaknade jag och hoppades att det inte skulle regna, det var utlovat regn på alla väderkanaler ,hela söndan. Gissa om jag blev glad när jag såg att solen "nästan" kunde ta sig igenom molnen.

Så snabbt bestämdes att vi chansar och åker ut i skogen börjar det regna så får det väl göra det. Terese & Jimmy med sina vovvar från Piteå beslutade att stanna hemma och det förstår jag, åka från Piteå till Boden och det kanske blir hällregn är ju inte så kul.

Men vi har haft en kanondag inget regn på de sex timmarna vi var ute och precis lagom temperatur för spårläggning och spårning.

Tessan och Spike, Malin och Hidaya (Bibi var med husse på "ren"jakt ) Helen och Buster var med idag.

Jag och Malin la spåren, sedan tränade vi lite platsliggning men blev avbrutna av att en bil dök upp från ingenstans och skulle passera precis där hundarna låg. Vi gjorde om momentet då kom det plötsligen svampplockare med korgar från alla håll..så det var till slut bara Hekaya som låg kvar (hennes paradgren skööönt att vila lite)tills matte gav det förlösande ordet och godiset.

Sedan tänkte vi ta en gruppbild av våra vovvar...efter många om och men så tyckte vi att vi fick till en riktigt bra fördelning, alla satt någorlunda snyggt...men helt plötsligt kom ett av fotoobjekten på att jag ska busa och flög upp och på den som var utsedd till busobjekt vilken i sin tur inte riktigt var med på "buset" så det blev ett litet tumult och gruffande men allt slutade ändå bra.

Sedan var det Donnas tur att gå sitt spår. Hon nosade i backen kanske tre meter, sedan sprang hon genom en buske som prasslade så hon skrämde upp sig själv och sprang upp på vägen igen, hon gjorde om samma sak flera gånger så jag bröt och hon fick vila en stund. Hon är verkligen inne i en spökålder nu lillgumman blir rädd för sig själv, hon är för söt.

Jag hämtade Hekaya så hon fick gå Donnas spår, och det gjorde hon hur lätt som helst och i ett acceptabelt tempo, en liten urspårning en gång men hittade klöven och var hellycklig.

Sedan var det Hidayas tur, duktiga Daya hittade rätt direkt och fick sin klöv. Malin släppte lös henne och med klöven i munnen drog hon iväg mellen buskarna och försvann. Vi ropade, visslade och lyssnade men allt var helt tyst. Det kändes som att det hade gått en evighet men till slut så kom Daya helt lungnt fram från skogen så matte kunde andas ut och gå tillbaka till bilarna.

Tur att det var Hidaya som drog det brukar inte vara så långvarigt när Norridgevovvar sticker det är föör jobbigt.  

Så var det Donnas tur att gå det spår som var tänkt till Hekaya och det gjorde hon jättebra. Som vanligt har hon ett lugnt nästan nonchalant sätt att spåra, man hinner tänka "jag undrar om hon har en aning om vart hon är på väg" och det visste hon idag för vi (de tvåbenta) hittade inte klöven, den var inte där vi trodde att den skulle vara. Men trots att vi gick fram och tillbaka kors å tvärs så lyckades till sist Donna leda in oss på rätt spår och hitta klöven, vilken lycka. Hon slängde med den hela vägen tillbaka till bilen.

Så var det Spikes tur att gå spåret, när vi skulle gå väg så gjorde Tessan det klassiska (som jag har gjort tre gånger) låste in bilnycklarna i bilen  Förlåt Tessan men jag kan inte hålla mig det var så kul och vi var så trött. Men hon ringde Jim så han kom och låste upp.

Spike gick sitt spår och jag tyckte att han var duktig, jag förstår att Tessan var trött i armarna för han är så himla stark, men trots det så skötte han sig ganska bra och även han hittade sin klöv.

Sedan var det bara att packa ihop alla saker och börja åka hem, då sa Malin att hennes bil lät så konstigt... hmm...kanske efter en viss terrängkörning (som jag inte vill gå in på här), så vi körde i kortege till Jim`s garage ( låter som ett Zappa album) så att han fick kolla vad det var som hade hänt. Han akutfixade det så att Malin kunde köra hem till Luleå utan problem,

Så tack mina underbara vänner som kommer med ut i skogen i praktiskt taget alla väder, vad skulle jag göra utan er...knyppla kanske eller sticka raggsockar eller varför inte gå på tupperware partyn...nää..tack vare er och våra älskade hundar så slipper jag  

Vi ses snart, jag har två snarkande hundar brevid mig i soffan  

Hekaya och Donna

Daya

Buster

Spike

Gänget (inte så stort men helhjärtat)... Tessan, Helen och Malin tar fikapaus

Näää... Tessan.. du kom inte alls med på bilden  

Spike med sin klöv...mums

Daya har hittat sin..

Donnas goklöv...

Tyvärr ingen bild på duktiga Hekaya men hon fick också sin klöv som hon bar ända till bilen. Inte så bra bilder ni kanske ser ungefär vad de föreställer (hundar å människor) men min privata fotograf "jobbar" i helgen...