Idag tog vi kurs mot Älvsbyn för ett varv på rundbanan. Malin kom också med hela familjen väl inpackad i bilen..två hundar, fyra människor och en barnvagn i den numera lilla volvon  

Fick äntligen träffa lilla Elsa, söt som en karamell låg hon där i vagnen helt obrydd i vad som hände runtomkring. Sova och äta det är livet det  och  My är nog den bästa storasyster som finns...vilken tur Elsa har.

Donna var först ut på banan och hon stack iväg efter motorharen och körde hela varvet runt....duktiga tjejen. Men lite trött blev hon allt sötnosen 

Sedan var det Bibis tur...hon började ladda för rundan tidigt så hon var så uppe i varv innan Malin skulle släppa henne, att det knappt gick att hålla kvar henne tills haren kört förbi  Men sedan var det bara fullt ös från början till slut...duktiga Bibi.

Hekaya förvånade mig mest för när jag tog ut henne ur bilen var hon  raka motsvarigheten till Bibi, helt urladdad.  Gäspande sprang hon brevid mig för att värma upp men ju mer vi sprang desto piggare blev tanten och började smått komma ihåg haren när hon hörde ljudet av motorn.

Pigga öron och lång hals var det när vi gick in på banan och hon stirrade efter motorharen när den var på väg. Sedan bar det iväg hon var riktigt duktig och tog hela varvet  Det var första gången, innan har hon stannat vid första kurvan för att sedan vända och hälsa på publiken.  Hon tänkte nog att idag när det var det tomt på publik så hon kunde lika gärna ta hela varvet 

Tack Malin med familj för en trevlig dag, vilket det alltid blir med er, det gör vi igen tycker jag.

Donna drar iväg...

Bibis tur... 

Och sist så är det Hekayas tur hon tyckte det var riktigt kul idag.... 

När haren sedan stannade så var hon inte särskilt brydd i själva "haren" ...men däremot i motorn vilken hon vaktade noga                  

Har inte riktigt haft tid att skriva inlägg i bloggen på länge men nu bänkar jag mig vid datorn.

Jag och Donna går en kurs i personsök/budföring. Det är fyra hundar, tre är från Luleå och Älvsbyn, som träffas en gång i veckan. Jag har aldrig provat på sök tidigare men det är himla kul för både hund och förare, synd bara att det är mycket väntande bland mygg å knott.

Donna har ju dessutom löpt under kursens gång men vår snälla kursledare gjorde ett uppehåll så att hon skulle hinna ur höglöpet. Hon är enda tiken på kursen, så tack för det;-) Så nu kör vi vidare och Donna tycker det är spännande när hon blir ivägskickad för att "hitta" sökobjektet, den stackaren får pussar i mängder antingen dom vill eller inte.

Budföring funkar ganska bra, har inte hunnit träna det så många gånger men måste träna det på fler och för henne okända personer.

Sedan har vi precis avslutat en förberedande grundkurs i tävlingslydnad och det har varit nyttigt för jag har lärt mig massor av enkla knep så att det ska flyta på bättre mellan mig och Donna i träningen.

Så i höst blir det fortsättningskursen tävlingslydnad 1 där vi sätter ihop alla moment och nöter in dom ska bli riktigt kul.

Det bästa med kursen förutom att vi har en himla duktig instruktör är att hon tar endast emot max 6 hundar så vi hinner träna mycket varje kurstillfälle.

Lite bus bilder:

Vi har även gått ett öppenklass viltspår men tyvärr var Donna inte på älgspårshumör utan det blev mest typ nosa-på-så-mycket-yta-som-du-kan spår, vilket slutade som inte godkänt...hahahaha..vi gör ett nytt försök till hösten igen.

Sedan har min dotter Linda med familj från stockholm varit här under midsommar.  Det är så underbart härligt att få träffas för det blir ju inte så ofta utan det blir ju mest via telefon. Men vårt lilla barnbarn Elvira är så otroligt söt man kan bara inte låta bli att pussa henne ( hon var ju lite reserverad eftersom vi inte träffas så ofta men en och annan puss snodde jag allt)

Och nu på fredag kommer min son Christoffer och Mikaela från Enköping hit och det längtar jag sååå mycket efter.. för som sagt avstånd är tråkiga...

Linda och Elvira på retrocaféet i Boden

Elvira   

Så har det varit de senaste dagarna...hundarna har legat platta på golvet under takfläkten.

Men några skogsvändor har det blivit med vatten som huvudmål att plaska i.

Donna älskar vattenplask....svalt och skönt....

....å ganska lerigt men vad gör det........ 

..det är så himla kul... 

Hekaya däremot hon lider hellre i värmen bara hon får gå på "torra" och "rena" platser...ev svalka tassarna...     

I torsdag var det första gången på sökträningen, fem hundar sammanlagt. Vi hade lite teori och sedan kollade vi om och hur hundarna tog kontakt med okända personer.

Donna hälsade på alla med svansvift, utom den enda killen som var med, hon gick fram och nosade efter godis och så fort hon hade fått det så backade hon direkt. Så gjorde hon några gånger och om han rörde sig för häftigt så studsade hon bakåt. Men när vi skulle avbryta och ta nästa hund då  gick hon fram till honom för att kolla efter godis igen, bara han och ingen annan gick hon till  

Eftersom ingen av hundarna i gruppen var bra på att ta och hålla apporten så fick vi träna det. Donna tar den men släpper direkt, jag har provat lite olika sätt att ge henne den men det slutar alltid med att hon släpper den direkt. Men får hon ta upp den själv från backen då håller hon kvar tills jag klickar eller säger loss. Så jag får försöka med något annat. Har ni någora bra tips så tar jag gladeligen emot dom  

Så till dagens övningar på kanisbanan i Älvsbyn. Vi var väl sådär 12-13 hundekipage som kom dit för att testa hundkapp.

Hekaya startade som andra hund och hon var vansinnigt laddad (ni som känner henne vet att ladda det gör man bara när man ska inta soffläge, ungefär) Jag orkade knappt hålla henne innan släpharen startade, hon gjorde som förra året kutade en bit sedan fick hon syn på publiken och maskinskötaren och dom måste man ju hälsa på Så vi startade om men först så sa en karl att alla skulle gå upp en bit från banan eftersom hon blev störd av alla vid staketet. 

Så när vi startade andra gången så var hon jätte taggad igen och då drog hon iväg hela vägen efter haren och sedan sprang hon lyckligt längst staketet en uppvisningrunda så att alla kunde beundra hennes bedrift på banan. Hon är helt underbar den hunden och matte fick sig ett gott skratt, ibland kan man inte tro att hon ska fylla nio  

Donna startade bland de sista hundarna och hon visade inget intresse för haren låtsades inte se den ens. Men när den väl startade så såg man bara ett dammoln så försvann hon i fjärran...en nöjd Donna kom och mötte matte på vägen tillbaka.

Sedan var det dags för motorharen, Donna gillade inte den förra året eftersom den brummade och lät illa.

Men idag så struntade hon i oljudet, hon drog iväg lika snabbt som tidigare och dessutom HELA varvet runt  Så duktig var hon sötnosen.

Hekaya var jätteivrig när motorharen startade och drog iväg i full fart MEN bara till första kurvan där stannade hon och gick tillbaka för att som vanligt visa upp sig och tacka publiken.

Så tack alla ni som jobbat och fixat allt för oss idag ni är guld värd och vi kommer gärna tillbaka och tränar fler gånger. Ni är bara bäst  

Lite bilder blev det allt.

Vi lägger in fler bilder under "bildarkiv" allt eftersom den kritiska fotografen har granskat dom  

Hekaya i startposition...

och iväg...

Donnas tur efter släpharen...

och här efter motorharen..         

Idag passade jag på att åka till skogen i det härliga vädret, sol och riktigt varmt. Jag la spår som inte var så långa men hade många vinklar, för det är där Hekaya brukar slarva.

Under tiden spåren fick ligga så gick jag en skogspromenad som blev längre än vad jag tänkt mig men det var så vackert väder så jag vill inte vända.

Vallade en ruta för lite uppletande tog det jag hade med mig att lägga ut mobiltelefonen, mitt bälte och ett skosnöre  man tager vad man haver sa kajsa varg.

Donna tyckte att mobiltelefonen var lite läskig och svår att greppa men kom med den till sist och Hekaya älskar uppletande så hon studsade fram och kom med sakerna i ett huj. Hon bryr sig inte så mycket vad det är bara hon får en godis i utbyte så.

Så ett par timmar senare så gick vi tillbaka för att gå spåret. Donna älskar verkligen att spåra hon har nosen i backen hela vägen men som vanligt så missar hon slutapporten. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att hon inte ska gå förbi den, får fundera vidare på det.

Hekaya slarvar nå´t kopiöst, hon är mästarinna på att gena vilket gör att hon kan missa ngn apport på vägen. Har slutat att snitsla spåret eftersom hon kollar efter dom så nu har hon ivf nosen i backen och hittar alltid slutapporten.

Två hundar av samma ras men är såå olika i allt.

När vi slutligen åkte hem så tog vi svängen förbi blkk för att se om det var ledigt på gräsplanen. Det finns nästan alltid en agilitybana uppställd där så Donna fick prova hindret och slalom mellan pinnarna, det gillar hon verkligen.

Plötsligt blev det alldeles mörkt på himlen och det började regna så vi avbröt och åkte hem.

Nu har jag två snarkandes hundar i sofforna och jag känner mig ganska nöjd också, men några bilder blev det inte ikväll utan det får bli lite "gamla" bilder  

Donna njuter i solen...än så länge....

Donna ligger och väntar...beredd på attack när Hekaya kommer.....men hallåå..kom då....

Det är såå skönt att ligga still en sekund.... 

...och rulla runt i sanden ett tag....   

Hekaya sitter hellre än att hon skulle lägga sig ute....det finns ju ingen filt ju...man blir smutsig...

Söndag den 15 maj var det utställningsdax igen denna helg i Ö-Kalix. Jag har varit lite fundersam OM jag skulle ställa Donna men tog beslutet att göra det ändå. Hon har varit lite besvärlig vid hanteringen sista tiden, hoppar undan och tycker alllt är lite läskigt. Men jag tänkte att jag får ta det som en träning och vill hon inte alls eller tycker att det är för obehagligt då ställer jag inte i Piteå nästa helg. Men det är ju så himla kul att träffa alla som man annars bara har kontakt med via fb och bloggen.

Det funkade utmärkt i ringen hon skötte sig jättebra och fick massor av köttbullar när domaren skulle klämma å känna på henne.

Hon fick i öppen klass excellent i kvalitet men blev sedan oplacerad i konkurrensklassen.

Domare var Kenneth Edh och kritiken löd:

"Fem bra storl och prop. Feminint huvud, välburna öron kunde ha ngt mörkare ögon. Fin hals, bra rygg och kors. Kropp med bra volym kanske lite mer djup och utfyllnad mellan framben, ngt raka ö armar, välvinklad bak. Passande stomme, fin päls, välformad medellång ridge, rör sig ngt löst fram men bra från sidan"

Helgen efter var det utställning i Piteå. När det äntligen blev vår tur så gick det ganska snabbt. Donna blev lite less innan det blev vår tur att bedömas så det var svårt att ställa henne och att springa gick inget vidare heller MEN hon var superduktig vid domarens hantering. Och han var noggrann kände och klämde länge, hade ett pipdjur som han kastade framför henne, höll ut svansen m.m men Donna stod helt stilla, duktiga gumman.

Vi fick i öppenklass kvalitetspris very good.

Domare var Harri Lehkonen och kritiken löd:

"Korrekt storlek. Mycket bra typ. Vackert fem huvud, hon kunde vara ngt mer vinklad fram och bak. Bröstkorgen måste utvecklas mer. Ok ridge. Bra temperament. Hon skulle röra sig med bättre resning och mer drive"

Gillar det där med mer drive   

Jag är ändå nöjd efter helgen, för hon tycker väl inte att det är superkul men skötte sig ändå jättebra.  

Nu ser vi fram emot öppenklass i spår i juni, sökgruppen och tävlingslydnadskursen under juni och juli så då har vi hela sommaren inbokad    

Idag fyller vårt lilla hjärta 2 år. Hon är en helt underbar tjej med massor av energi, påhittig som få och söt som en karamell.

Vi passar även på att gratta Donnas härliga syskon idag som vi hoppas få träffa snart:-)

Lite bilder på födelsedagstjejen.

Här 8 veckor och hennes första RR träff..inte det minsta rädd..

första veckan hemma hos oss....

en av hennes sköna sovställningar.....

älskar snö.... 

...och uppletande...i snö..

tycker INTE om att bli tillsagd.....

tycker om all skapande verksamhet....riva och slita....    

eller plocka isär och undersöka hur saker funkar......

och det är bar en liten del av allt hon hunnit med på dessa 2 år   

så älskar hon ju Hekaya förståss......

Jag fick en briljant idé (tyckte jag), eftersom jag byter bil hit och dit när jag ska träna med hundarna så har man ALLTID glömt något i den andra bilen. Så jag sa till Roger " om vi fixar en ganska stor väska då kan jag ha alla hundgrejer i den, så har jag allt på samma plats"  .

Sagt och gjort husse fixade en väska genom sin vän datorn och hem kom denna "lilla" bag......som jag numera kan ha alla hundgrejer i plus båda hundarna om jag vill  det är kärlek.

Donna hoppar glatt ner i väska letande efter godis....

.. Hekaya gillar den sådär..