Dom senaste dagarna har mina söta vovvar fått mycket att tänka på. Det började med att jag köpte ett nytt fint halsband till Donna en ställbar dressyrlänk,nåja...numera är halsbandet bara ställbart med lite våld efter det att "miss" Donna försökt tugga bort den ställbara knappen.

Donna har ju haft problem med sitt ena öra, skakat och skakat, och jag har rengjort och hållt dom torra, men när man har en hund som ALLTID dyker i snödrivorna så har jag väl missat någon gång och vi tror att det blivit svamp i ena örat.  Jag fick ivarjefall tips av Malin att köpa Oto clean som man droppar i öronen i ca.sju dagar, det är receptfritt och bra att börja med.

Gissa om dom gillar det, inte speciellt, båda (Hekaya har också besvär med ena örat så hon slapp inte undan) går in på toaletten ,till Donna kastar man in en godis före då går det snabbt att komma in men man måste vara kvick att stänga dörren för hon gör en kastvändning och ska ut igen när hon tagit godisen.

Väl därinne så blir det ett svettigt pass att hinna droppa i båda öronen utan att dom skakar på huvudet på en gång så allt far ut innan man masserat in det, sen är det bara att öppna dörren och ropa in nästa patient  

Sedan har mina båda damer "glömt" bort vissa regler som t.ex att: inte skälla på grannen när han står i köksfönstret, inte vara i köket när vi lagar mat, sitta innan man får någon mat, inte äga ensamrätt på sofforna och att det faktiskt bor fler personer i vårat kvarter som har rätt att gå på "våran" gata och att vistas utomhus utan att bli utskällda m.m. Och så ett sista tillägg, något som har fungerat såååå länge för den lilla sötnosen,  bara för att man är så himla söt så får man inte göra som man vill jämt och det hjälper inte att bli sur och "grymta".

Men allt eftersom dagarna flyter på så lär vi oss något nytt om våra fyrbenta och dom om oss   och imorgon ska vi ut i skogen och träna igen det blir jättekul.

Finns lite nya bilder på Hekaya och Donna under Bilder 2010. 

Nu ska jag gå och tränga ner mig i soffan......

Igår var jag och Donna på caféet, vi hann inte med den gemensamma promenaden men vi fick gofika tillsammans med Therese och Spike. Hekaya stannade hemma med husse. Det var en krånglig färd till caféet för Donna är som en orm i koppel, man vet aldrig var hon är eller vart hon eventuellt är på väg så risken att snubbla över henne är stooor. Det är tur att jag har fått barn så att jag kan det där med profylaxandning  för det är ingen idé att hetsa upp sig då krånglar hon bara ännu mer.

Men väl inne på caféet så skötte hon sig jättebra hon satt och tittade på alla och brydde sig inte särskilt mycket om de andra hundarna, hon var riktigt cool  

Idag har vi alltså haft långpromenad med koppelvett, och det gick faktiskt bra mellan varven, däremellan är hon lite rädd för personer vi möter som har huvan uppdragen och vill gärna busa och hälsa på alla hundar eller spänna sig lite och morra. Jag tror att det är så att hon säkert ska ha sitt första löp snart.

Men vi tränar på så får vi se om det blir bättre, kanske till sommaren  

När jag kom hem med Donna så var det Hekayas tur för långpromenad, hon har klövjeväskan med vikter på sig för att det ska bli lite resultat när man bara promenerar. Det är som att gå utan hund när man har Hekaya med sig, man märker henne bara om vi råkar möta ett annat hundekipage, och då "märks" hon verkligen, suck.....

Men när vi kom hem igen så hade lilla Donna nästan ätit upp en snitsel, som vi har när vi spårar, och utav klädnypan fanns bara järnmojängen kvar (å tur var väl det) plus att hon ätit upp jättetuggbenet som jag gav henne innan vi gick. Hon klättrar upp högre å högre för att knycka åt sig något att tugga på.

Men det går väl också över, hoppas jag.......

Nu sover båda två   och det är faktiskt skönt med en stunds vila.

I söndags var det äntligen dags att börja träna med hundarna igen. Vi åkte till skogen vid 11. Therese och Spike åkte med oss och Malin med Hidaya och Kibibi kom från Luleå.  

Jag och Roger la varsitt spår till våra hundar ett längre till Hekaya där jag grävde ner apporterna  och ett kortare till Donna med en leksak i slutet.

Hekaya klarade sitt spår galant grävde fram alla apporterna och hittade slutapporten, det enda som var lite svårt för henne var att jag hade lagt en ögla och den fick hon vända och gå tillbaka en bit innan hon tog upp spåret rätt igen. Donnas spår var kort och hon tittade på mig som att "vad ska jag göra i djupsnön, jag SER ju att någon har gått här, dumma människor" men hon slog ner nosen och den förde henne hela vägen till slutet där leksaken låg.

Därefter fick Hekaya göra ett personsök som hon verkligen älskar. Jag drog iväg plumsande och flåsande i djupsnön, och för att göra det lite svårare klättrade jag upp på några betongklumpar (stridsvagnshinder tror jag att det är) som stod i rad så hon inte kunde se mina spår i snön, hoppade mellan dom och fortsatte mellan några träd där det inte var så mycket snö för att sedan plumsa vidare det blev väl några hundra meter. Till sist damp jag ner bakom några träd och ringde Roger så han fick kommendera henne. Jag kan säga att det tog ganska lång tid för mig att gå sträckan och jag var totalslut men för Hekaya gick det snabbt, hon skuttade fram som en dåre och sprang rakt på mig där jag låg och hon var knappt andfådd, ( hmm....dags att börja jogga igen   ).

Hekaya är i varjefall himla duktig på att söka och jag ser att hon gillar det.

Sedan fick Donna söka Roger hon stack iväg som ett yrväder men glömde koppla på nosen, hon kom tillbaka utan att ha hittat honom och jag kommenderade iväg henne igen, så höll vi på ett tag sedan fick Roger vissla när hon sprang ut och då fattade hon vad hon skulle göra och hittade husse på sitt gömställe.

Det blev några bilder från dagen och dom finns under bilder 2010  ni kan se fler bilder via länken "Spike".

Idag har vi varit till Rutvik och tagit en låång promenad i skogen, det blev hela två timmar...men härligt och i det allra bästa sällskapet . Vi var med Hidaya & Kibibi och Malin förståss. Donna fick äntligen springa runt som en tok, för här hade hon en som gillar att springa lika mycket, nämligen Kibibi. Fast jag tror att Bibi blir "lite"less henne ibland för hon kan vara riktigt irriterande och "för" nära.  På tillbakavägen hade dom lugnat sig så pass att de  bitvis kunde gå som två parhästar tätt tillsammans. Bibi hann ge sig iväg på en liten fågeljakt men var ganska snart bakom oss i spåret igen, så jag förmodar att hon upptäckte att det saknades något som var av stor betydelse för att kunna nå upp till den höjden .

Hekaya och Daya dom är också som två parhästar men håller sig väldigt nära oss istället, nära till att inkassera eventuell belöning.   

Så ikväll ligger det återigen två utslagna hundar i varsin soffa och snarkar  

Det blev några bilder som jag sätter in under Bilder 2010.

Idag på skogsturen så hade jag med mig boll slungan för att aktivera Donna och kanske kunde den också motivera Hekaya till lite spring. Men...men.... Donna sprang som en galning efter bollen...medans Hekaya stod kvar brevid mig och såg henne försvinna i snöröken bara för att  kunna inkassera belöningen när Donna kom tillbaka med bollen.   Så var det med den snilleblixten...den föll som en sten.

På tal om föll.....Roger stod en bit framför mig beredd med kameran för att få kanonbilder på hundarna när dom stack iväg efter bollen. Så jag gjorde mig beredd ropade till Roger att "NU KASTAR JAG" och slängde iväg bollen, det råkade bli ett väldigt högt kast....väldigt högt..och bollen vände i luften och damp rakt ner i huvudet på min fotograferande man   Det var längesen jag skrattat så mycket, alltså efter att jag försäkrat mig om att han inte fått hjärnskakning.  

Dagens bilder finns under Bilder 2010. (Dock inte någon på huvudträffen av förklarliga skäl)

På kvällen gick vi iväg till Canis Hundcafé. Vi träffas där varje Tisdag 17:30 för att först gå en promenad och sedan avsluta med gofika både till hundar och dess ägare. Det var väl ett tiotal hundar ikväll, vilket är bra, och Hekaya som inte varit på länge hon tog fram sin sura min, som vanligt, och fräste till åt en och annan hund som "råkade" gå framför eller bakom henne, eller "kanske" tänkte titta på henne. Det finns alltid något hon irriterar sig över hon tror att alla mobbar henne.

Donna skötte sig så där ibörjan av promenaden hon tyckte allt var jättekul och gav mig den där blicken " jag kan hälsa på alla visst får jag" men nej, nej och åter nej blev svaret från matte. Efter halva promenaden så blev hon som bedövad det var hundar överallt , bakom, framför, på sidan och flera som gick åt fel håll!!

Så Donna gick som en prinsessa brevid mig resten av vägen tillbaka till caféet där fick hon och vår andra älskade (trots morren) Hekaya gobitar från köket, vilket var mums.

Det var den dagen nu sussar båda två   i varsin soffa som vanligt och kvällen är räddad.

Äntligen 0-gradigt och härligt soligt ute så när Roger kom hem från jobbet så åkte vi till skogen   Donna var helt salig hon hoppade ur bilen och trodde att hon skulle få springa iväg direkt men...men inte det. Det var nämligen fler som hade kommit på samma briljanta idé att skynda sig ut till skogen med sina vovvar, så innan vi visste vart dom var på väg så ville vi inte släppa det lilla yrvädret. Men det löste sig snabbt, dom gick åt ett annat håll, så jag släppte Donna och hon stack iväg som en raket för att nästan krascha mot Hekaya som precis höll på att lösa gåtan om vilken ras/kön som nyss hade pinkat just där.  

Vi fortsatte att gå och Donna hoppade som en gasell i djupsnön för att ibland upptäckta att benen var i kortaste laget men tyckte nog att det var ganska bra, ivarjefall när hon skulle pinka för hon behövde inte sätta sig, och det sparade tid.

Hekaya strosade med oss i lugnt gemak, med lite avbrott då och då för att säga till Donna ordentligt när hon kom störtande, sedan återgick hon till strosandet och snusandet, som tjuren Ferdinand.

Om dom var helt olika vovvar ute i skogen, så var dom helt lika när vi kom hem, två trötta vovvar som intog  varsin soffa och sov i flera timmar.  

Det var dagens händelser, och det känns riktigt skönt med en trött och lugn hund ikväll. En bild på yrvädret och en på coola, lugna Hekaya.     

Nu börjar äntligen kylan att avta ( det är "bara" -21 istället för -31)och vi kan snart återgå till våra skogs- och spåraktiviteter. Donna är som en tickande bomb   varje dag, hon har så mycket energi som hon behöver göra av med och jag börjar få slut på idéer som sysselsätter henne.

Hon har hunnit tugga sönder kläder, vetesäckar, grytlappar m.m utöver alla tuggben hon fått, sedan har hon gett sig på veden.

Hekaya är måttligt road, Donna smyger på henne som Cato i Rosa Pantern om nå´n har sett den, hon står och lurpassar i något hörn och när Hekaya lägger ner huvudet för att sova så hoppar hon på henne.

Hekaya flyger upp och morrar djupt nere i strupen och lyfter ena mungipan, då smiter Donna iväg.

Idag har hon sett på TV med mig det var hundar i programmet, då blir hon jättepigg och sitter länge och tittar när hundarna försvinner då lägger hon sig ner och kommer dom tillbaka då sätter hon sig upp igen 

Om vädret blir som dom lovat imorgon så ska vi ut i skogen,då ska dom äntligen får springa och sträcka ut vilket Donna älskar och behöver. Få se om jag kan ta Hekaya så kan Spike med matte följa med om dom vill, (Donna och Spike går inte så bra ihop)  Donna kan nog gå en skogspromenad med Roger hon roar sig själv så bra.

Så ha det bra alla hundvänner så ses vi kanske på hundcafeét till veckan om alla    har tinat fram  Här är en bild på snömonstret Donna som älskar snööö..

Det är onsdag den 6 januari och en riktigt kall sådan. Våra två RR ligger helst framför braskaminen och värmer sig, tänkte börja med att berätta lite om dom.

Norridge Hekaya är född den 11/11 2002. Vi hämtade henne den 5 januari 2003, 8 veckor gammal, från Norridge Kennel i Åmsele. En välmående och himla söt RRtjej följde med oss hem i bilen, det var -38 ute och vi hade många mil att åka, men var, efter ett stopp i Piteå för att lämna av en kullsyster, hemma på kvällen utan missöden. Hekaya har alltid varit en lugn och förståndig hund men med en järnvilja att ha sista ordet. Lydnad är inget för henne, det är ungefär lika trist som när det regnar, men spår är hon riktigt duktig i, systematisk och lugn. Personsök är en annan favoritgren för henne hon älskar det och klarar att söka 2-3 kilometer, sticker iväg som en raket. 

Nu är det inte så att vi tävlar i något av momenten,  jag är nog alltför nervös för det, och jag tror att Hekaya nöjer sig med att göra det på kul, för hon älskar att vara i skogen.

På våra promenader i stan så har hon som så många andra, lite problem med att möta vissa hundar, men vi tränar på det varje dag jag är dock lite tveksam på att det kommer att fixa sig  men det kan vi leva med.

Hund nr 2 är Lion Queen Donna Karen af Atle kallad Donna hon är född den 22/5 2009 på kennel Lion Queen i Gammelstad. Vi träffade Donna första gången på en RR träff som vi hade i juli här i Boden. Det var så att vi hade ställt oss i kö för en valp från Lion Queen till sommaren 2010 så vi bjöd in Helena (uppfödaren) och hon kom dit med sin vackra RR-tik Inra och en valp från Inras första kull,alltså Donna.

Hon var bara 8 veckor då och söt som bara den, visst blev man sugen och började längta till nästa sommar.

I början av augusti fick jag en förfrågan från Helena (uppfödaren) om vi kunde tänka oss att ta Donna på foder  gissa hur länge vi behövde tänka.....vi var överlyckliga och den 28/8 hämtade vi sötnosen från Gammelstad.

Nu är det så att två hundar av samma ras kan vara totalt olika i allt, det har vi fått lära oss, det är kul och mindre kul ibland. Hon sätter oss verkligen på prov tuggar på allt, stjäl det hon kommer åt, flyger fram och använder alla möbler som avstamp  . Hekaya bara suckar.

Varje dag en långpromenad i skogen så att vi kan gå vanliga koppelrundor sedan, är en nödvändighet om vi vill överleva hennes framfart. Vilken tur att hon är sååå söt och tycker om att träna lydnad, spår och annat roligt. Efter allt bus och spring så har hon en offknapp och då tycker hon om att ligga nära å mysa i soffan tillsammans med oss