Jag lägger in några bilder här på guldklimparna....ni kan gärna gå in och titta under senaste "månadens" bilder för där fylls det på hela tiden med nya bilder.....

Hekaya

Sovande å solande Hekaya

 ..ja vad säger man ....Hekayas bästa pose   

Donnas snöbjörnspose....  

I måndags var vi och tränade social träning tillsammans med fyra andra hundar. Det var Lisbet å Katarina med sina rottisar och Mia med sin welsh springer spaniel och en kille till (glömde att ens presentera mig själv därför inget namn) med sin vovve. Vi tränade lite slalomgång mellan varandra och övrig koppelträning vilket verkligen behövs. Donna är ju i sin värsta ålder och verkar ha "glömt" allt hon tidigare lärt sig. Det enda hon vill  nu är följande: busa med ALLA hundar hon möter, tror att alla människor hon möter är lika tokglada som hon är och att dom bara vill att hon hoppar upp och slickar dom i ansiktet, och att mattes nya koppel ( elastiskt) är ganska kul när man gör ett ryck, lite som vågrät bungyjump  

Vi tränade mycket på att vistas brevid varandra utan att bry oss om den andra hunden och jag insåg ganska snabbt att jag inte var ensam om problemet, vi kan säga så här att vi hann inte säga så mycket till varandra utan all fokus låg på att hålla styr på hundarna.

När vi kom hem var jag helt slut, då bytte jag hund och tog Hekaya på en långpromenad och som tur är så är det lugnt att gå med henne, man kan "njuta" av promenaden.  

Det var Måndagen, på Tisdag var det caféträning så jag och Donna gick dit vid fem tillsammans med Helen och Buster, Hekaya löper så hon fick vara hemma med husse.

Donna har inte träffat Buster och Helen på länge så ni kan ju tänka er hur glad hon blev när hon såg dom. Hela vägen till caféet försökte hon hoppa på eller busa igång Buster, hon skuttade omkring honom som en (stooor)kanin med mig flygande bakom . När vi kom fram till caféet så väntade vi utanför på att alla skulle komma, så där blev det  lite cirkus igen.....det kom ju nya hundar.

Vi gick......eller rättare sagt kämpade oss igenom promenaden för att änligen komma tillbaka till caféet för lite välbehövligt fika......och vila.

När vi nästan en timme senare gick hem så sällskapade vi med Lisbet och Katarina, jag och Katarina gick brevid varandra och försökte föra ett samtal samtidigt som vi gjorde vändningar med hundarna då och då för att dom drog i kopplet. När jag tänker på det så måste det ha sett himla kul ut för en som inte vet vad vi gör, dom tänker nog att vi har väldigt ouppfostrade hundar.

Så väl hemma var det skönt att sjunka ner i soffan, helt slut och jag var glad att Roger inte jobbade så jag slapp att gå en vända till med Hekaya.

Det var en trött liten vovve i soffan sen och Hekaya snarkade vid sin bästa vän,  braskaminen.    

I fredags var Donnas gammelmatte Helena och hennes son Viggo och hälsade på, gissa om det var en glad vovve som mötte dom i dörren   Donna sprang runt som en tok och hoppade upp och pussades (min väluppfostrade lilla vovve)så hon nästan knuffade omkull Viggo, tur att han är van vid hundar.

Sedan när dom åkte så gick Donna omkring och gnällde och hoppade upp i sängen för att spana om dom var kvar ute, men till sist insåg hon att dom inte skulle komma in igen så då gick hon och la sig.

Men snart ska jag och Roger bort och då ska Donna få vara hos gammelmatte en stund på kvällen och busa med Inra, så jag får väl hålla tummarna att allt är helt hemma hos dom när vi hämtar henne igen.

Donna har haft problem med sin mage, och när jag tänker efter så har hon alltid haft mycket gaser i magen och det "pyser" om henne då och då. Men nu sista veckan så har det blivit outhärdligt, hennes små pys kan verkligen få alla att fly från lukten. Då ska ni veta att hon sover nedanför min säng och vi måste ha sovrumsdörren helt öppen för att klara av en natt med "gasdamen". Ska kolla om jag ska byta foder eller om det är tuggbenen som magen inte tycker om, ska ivf börja med att ta bort tuggbenen och se om det blir bättre.  

 Jag är så nyfiken hur alla syskon är till sättet och hur dom ser ut och om dom tänker ställa ut eller tränar något annat, det skulle vara så himla kul att träffa alla, men vi bor ju i olika delar av vårt avlånga land så det är inte bara att träffas. Men jag mailade Medelene i Umeå  och frågade lite om Rut (Donnas kullsyster)och nu har jag fått svar från Madde där hon berättar lite om Rut, och dom är verkligen lika i nästan allt, och det där med att inte vilja gå i trappor tycks också vara en gemensam fobi.

Här är bilder på sötnosen Rut (Lion Queen Chanel)som jag fick av Madelene

Idag har vi varit och tränat tillsammans med Therese och Spike. Först gick vi en långpromenad i skogen, eller kanske inte så lång men väldigt mycket plumsande i snö för vissa (Tessan & Spike) Spike körde t.om fast i djupsnön för den var så lös och djup att han inte fick något fäste med tassarna för att komma upp ur den. Jag höll mig till spåret. Roger gick en annan väg med Donna och Hekaya. Sedan tränade vi lite fotgång och inkallning, gick ganska bra men det är lite kallt ännu för att kunna träna en längre stund, så vi tog ett kortare träningspass.

Sedan fick Tessan och Spike träna lite med Hekaya som störning, hon är inte så bra störning eftersom hon inte rör sig i onödan, står mest brevid matte eller går i hennes fotspår   Jag lägger in lite bilder från idag och igår under bilder 2010.

Nu sover båda sötnosarna   och då blir det så tyst och konstigt i huset, men ganska skönt ibland. Tack för sällskapet idag Tessan och Spike vilken tur vi har att Jim träffade just dig och att ni har en så himla fin vovve som Spike.

Igår var vi till Rutvik och hälsade på Malin, Daya & Bibi. När vi kom dit höll Malin på att snöröja tomten efter all snö som kommit, det är så där att vara husägare  Hur som helst så tog vi alla hundarna och gick en promenad  i skogen , Malin å Niklas bor ju så fint med skogen alldeles bakom husknuten. Det var ca -17 och riktigt grinigt väder. Men två av fyra hundar höll igång ( gissa vilka)  men inte med samma tempo som dom brukar, t.o.m Donna lyfte tassarna då å då. Hekaya å Hidaya gick för det mesta med oss, Daya pep o gnydde lite för att få oss att förstå att man ska vara INNE i sånt här väder. Men det blev väl en knapp timme i skogen sedan gick vi in och blev bjudna på varmt å gott kaffe. Tack för den lite kalla men härliga prommisen, ni är bäst hoppas ni vet det  .

Donna har haft väldigt dåligt i magen natten mot lördag, jag sprang ut med henne hela natten med jämna mellanrum, mest troligt harde hon väl glufsat i sig något i skogen som inte var så bra för henne, så dagen efter blev en lugn dag då hon sov mest. Sedan det blev en svältdag och en dag med kokt fisk å ris men hon tyckte det var jättegott (var väl vrålhungrig) och åt upp allt, Hekaya sneglade lite avundsjukt på hennes matskål.

Men nu är hon frisk å kry igen och det är full fart här hemma igen.

Sätter in en lite bilder som Roger tog under bilder 2010.

Måste bara lägga in denna bild här under, gissa vilka monster som kommer upp ur snödjupet  

Fy vad kallt det är, Hekaya fryser så mycket när vi går ut att hon försöker att hålla så många tassar som möjligt i luften samtidigt, hon liknar "ringaren i Notre dame" när hon haltar fram  hon är så söt. Dessutom har hon börjat löpa och dom där"byxorna" kan man faktiskt inte sova i man kan knappt sitta när man har dom på " titta vad jag lider , matte".

Den andra sötnosen, en variant på RR ,som vi tror är en "alaskan ridgeback" hon stormtrivs i det kalla vädret, hon dyker i snön fast det är -25 och springer som en dåre fram och tillbaka  och ser ut som en isbjörn, alldeles vit, när hon äntligen stannar.  Man får många skratt så man håller sig varm och det blir korta turer så att dom inte blir helt genomfrusna.

Men det finns en sak som den lilla isbjörnen INTE vill göra, och där är hon minsann inte så kaxig heller, och det är att gå i trapporna i hyreshus. När vi kommer in i hyreshuset så går hon som vanligt, när vi närmar oss hissen så tvärbackar hon, efter några försök så går hon in i hissen och vi åker upp o ner några gånger. Sedan stannar jag på en våning för att gå i trapporna men där är det stopp...hon vägrar helt att ens försöka, jag försöker gå ut igen och beslutsamt gå in och rakt uppför trapporna men nej...hon vägrar. Det går inte ens med godis. Vi försökte några gånger till, Jim kom nedför trapporna och ropade på henne men inte det inte. Men en sak lärde hon sig: att springa till hissen för att slippa trapporna, ett framsteg.. eller???

Vi har provat att få henne att gå i källartrappen hemma men hon vill inte, däremot så tycker Hekaya att det är kul att gå ner i källaren om så bara för att reta Donna   

Just nu när jag sitter och skriver så är Donna ute på gården och flanerar, jag har försökt ropa in henne men hon vill vara ute längre, äta lite ved och kolla om grannen är hemma osv..att det är -24 ute bekymrar henne inte....

Så summerar man det jag har skrivit idag så har vi en isbjörn som helst är ute men som har trappskräck och en RR som är ständig eldvakt inomhus och gillar trappor...men inte byxor...

Måste lägga in den här bilden som Roger fixat....alla ni som känner Donna...visst är det ungefär det här man kan vänta sig av henne...att hon ska hoppa ut ur bilden    

Idag var vi ut på den vanliga skogspromenaden. Hekaya strosade i godan ro och "lillasyster" Donna hon skulle nosa på exakt samma ställe och helst samtidigt som Hekaya. Däremellan sprang hon runt som en toka och försökte reta igång Hekaya men det krävs mer än så för att få igång henne, Hekaya har ett tålamod som är otroligt när det gäller "lillasyster" hon stannar, står helt stilla, och väntar ut Donna tills hon tröttnat och hittar på något annat. Och det är nog tur det, vore jobbigt om dom rök ihop hela tiden.         

På kvällen var vi på Caféet jag och Donna, Hekaya fick stanna hemma eftersom hon har skadat ena tassen. Vi började med att promenera tillsammans med några  hundar och sedan anslöt sig fler på vägen, det blev väl ca.9-10 st som gick hela vägen tillbaka till caféet för att fika, och rottisarna var i majoritet.... hmmm....var är alla RR??? Erika och Nelly var på cafékvällen sista gången innan dom flyttar söderut (eller som jag fick höra ikväll kanske norrut) vilket håll det än blir åt så kommer jag att sakna båda två, men det finns ju telefon och mail och dessutom kommer hon ju och hälsar på då och då eftersom släkten bor här.   

Donna skötte sig som vanligt jättebra inne på caféet, på promenaden var hon lite tjorvig ibörjan men sedan gick det bra resten av vägen. Hon fick biff ikväll, vilket hon tyckte var väldigt smarrigt men som jag tycker luktar äckligt   men det är ju så att ju mer illa det luktar desto smarrigare tycker vovvarna att det är. Sedan gick vi hem och där blev det den vanliga kvällsrutinen: örondroppar och tejpning av sår på ena öronlappen på Donna och nytt bandage på Hekayas tass, så nu ligger båda sötnosarna och sover igen så sött i sofforna  

Vi åkte kl:11 och som vanligt blev det tre timmar i skogen. Therese och Spike, Malin och Niklas med Hidaya och Kibibi kom också, alltså det vanliga gänget var med och tränande. Jag hoppas att det börjar tina fram fler av våra träningskompisar nu när dagarna blir längre och det blir bättre väder  .

Men hur som helst, efter en rastning i skogen så började jag att träna lite lydnad med Donna, fot (med koppel) börjar hon förstå att blicken ska vara på mig och INTE på godiset, det som var bra var att Therese tittade på och kom med tips på vad jag bör ändra på eller vad jag gör bra och kan fortsätta med.

Sedan tränade vi sitt, ligg och stå, problemet är att när hon ligger så halvligger hon bara och jag vet inte hur jag ska få henne att lägga sig helt ( för hon är snabb på att resa sig) är rädd att jag belönar fel beteende. Får klura på det, jag tar emot alla tips om det momentet om det är någon som har en lösning.

Sedan körde jag inkallning och den är hon riktigt bra på även fast Bibi var samtidigt och tränade.....men, men när Daya kom ut så såg Donna sin chans att sticka iväg och störa henne och det gjorde hon med besked, höll inte på få fast henne utan det blev ett virrvarr av hundar och människor, har ni tur så kanske Tessan fick någon bra bild på min "lydiga" hund och övriga inblandade  

Så mer träning på inkallning MED störning behövs alltså.

Efter en fikapaus så var det Hekayas tur att träna personsök. Den här gången fick hon söka Niklas och det var lite spännande hur det skulle gå eftersom hon mest är van att söka de hon känner väl. Niklas undrade hur långt han skulle gå och jag sa det är upp till dig hur långt du orkar för hon är van att söka på 2-3 km och gärna lite krångligt men det är himla jobbigt när det är snö för de tvåbenta alltså  Men inget verkar för svårt för Hekaya hon nosade sakta ibörjan av spåret och sedan bar det iväg hon sprang förbi där han låg och ringade in honom och sedan rakt på ( om jag förstod rätt) Hon är verkligen en stjärna och jag älskar henne såååå. Sedan var det Donnas tur att söka matte, hon sticker ofta iväg snabbt men på vägen brukar hon glömma vad hon ska göra och då återvänder hon till utgångsplatsen för att börja om. Men den här gången stack hon direkt och hittade mig på en gång, kanske lite tur tror jag mer än skicklighet, men vi kommer att fortsätta öva.

Hekaya gjorde illa sin baktass, trampdynan fick ett skärsår så nu går hon med förband och strumpa. Tur att det är Hekaya för hon brukar inte bry sig att hon har förband och behöver därför ingen tratt, det är svårare att hålla Donna därifrån för hon vill gärna ta bort det, kansker hon ska ha tratten  

Tack för idag mina vänner och vi ses snart igen. Och ett extra tack till Niklas som agerade sökobjekt åt Hekaya.

Nu sussar båda mina hjärtan och jag känner mig ganska mör också, så det blir en lugn kväll.

Therese tog en del bilder så jag ska höra om jag kan få några, isåfall lägger jag ut  dom under Bilder 2010.