I måndags var vi och tränade social träning tillsammans med fyra andra hundar. Det var Lisbet å Katarina med sina rottisar och Mia med sin welsh springer spaniel och en kille till (glömde att ens presentera mig själv därför inget namn) med sin vovve. Vi tränade lite slalomgång mellan varandra och övrig koppelträning vilket verkligen behövs. Donna är ju i sin värsta ålder och verkar ha "glömt" allt hon tidigare lärt sig. Det enda hon vill  nu är följande: busa med ALLA hundar hon möter, tror att alla människor hon möter är lika tokglada som hon är och att dom bara vill att hon hoppar upp och slickar dom i ansiktet, och att mattes nya koppel ( elastiskt) är ganska kul när man gör ett ryck, lite som vågrät bungyjump  

Vi tränade mycket på att vistas brevid varandra utan att bry oss om den andra hunden och jag insåg ganska snabbt att jag inte var ensam om problemet, vi kan säga så här att vi hann inte säga så mycket till varandra utan all fokus låg på att hålla styr på hundarna.

När vi kom hem var jag helt slut, då bytte jag hund och tog Hekaya på en långpromenad och som tur är så är det lugnt att gå med henne, man kan "njuta" av promenaden.  

Det var Måndagen, på Tisdag var det caféträning så jag och Donna gick dit vid fem tillsammans med Helen och Buster, Hekaya löper så hon fick vara hemma med husse.

Donna har inte träffat Buster och Helen på länge så ni kan ju tänka er hur glad hon blev när hon såg dom. Hela vägen till caféet försökte hon hoppa på eller busa igång Buster, hon skuttade omkring honom som en (stooor)kanin med mig flygande bakom . När vi kom fram till caféet så väntade vi utanför på att alla skulle komma, så där blev det  lite cirkus igen.....det kom ju nya hundar.

Vi gick......eller rättare sagt kämpade oss igenom promenaden för att änligen komma tillbaka till caféet för lite välbehövligt fika......och vila.

När vi nästan en timme senare gick hem så sällskapade vi med Lisbet och Katarina, jag och Katarina gick brevid varandra och försökte föra ett samtal samtidigt som vi gjorde vändningar med hundarna då och då för att dom drog i kopplet. När jag tänker på det så måste det ha sett himla kul ut för en som inte vet vad vi gör, dom tänker nog att vi har väldigt ouppfostrade hundar.

Så väl hemma var det skönt att sjunka ner i soffan, helt slut och jag var glad att Roger inte jobbade så jag slapp att gå en vända till med Hekaya.

Det var en trött liten vovve i soffan sen och Hekaya snarkade vid sin bästa vän,  braskaminen.